Beseglad

 
Vad skall vi göra när nådens ljus fördunklas i själen? Det kommer ju för varje kristen stunder när kraften och glädjen undflyr oss, när tvivlets frestelse skaver i hjärtat. Då räcker det att vi blir påminda om vad vi just läst i vårt lektionarium: ”Gud har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan”. (2 Kor 1:22)
Paulus använder sin tids affärsspråk. Ett sigill var ett tecken på någons egendom. En borgen – eller ordagrant ”handpenning” – var i antiken en fackterm för den första avbetalningen av en skuld. Den utgjorde en garanti för att ett åtagande var giltigt och skulle fullbordas.
När tankarna svärmar i vårt inre finns därför lika lite anledning att uppröras som när bin svärmar. Låt dem vara, de kommer så småningom till ro. Då klarnar verkligheten och vi kan på nytt uppfatta Andens röst i vårt inre som oavbrutet vittnar om vår tillhörighet, vare sig vi hör den eller inte: ”Abba Fader!”