1921

 
Linnea Hofgren (d 1921) skulle förmodligen lett i mjugg om någon hade antytt att en svensk popgrupp, hundra år efter hennes död, skulle uppkalla sig efter året då hon insomnade och sätta musik till hennes texter.
Linnea var en särling, missförstådd av somliga då hon mer än andra ”gömde sig i sitt eget”, som en av dem som kände henne uttryckte det. Hon levde i en rik andlig värld, gjorde erfarenheter av det osynliga som påminner om vittnesbörden från medeltidens mer berömda klostersystrar. För dagboken berättar hon om ett gudomligt ”besök”:
Då uppenbarade sig Gud för mig i beskådelsen. Han uppenbarade sig såsom Kärleken, trefaldig Kärlek. Hela mitt inre blev förvandlat. Kärleken – Kristus – steg in i hjärtat, tog det i besittning, älskade där och satte det i älskande förmåga. Att han var Kärleken det visste jag, men att det innebar detta hade jag ej trott om någon sagt det. Och Han gick inte bort. Han stannade