Dra ner eller lyfta upp?

Någon frågade en abba: ”Varför får de som kämpar för att uppnå dygderna inte del av nåden numera, vilket fäderna fick?” Abban svarade: ”Då fanns det kärlek, och var och en lyfte upp sin nästa. Men nu när kärleken har svalnat drar var och en ner sin nästa. Därför får vi ingen nåd.” 

Tänkespråket kastar ljus över hur kärlek inte främst är ett inre tillstånd, utan något som alltid tar sig praktiska uttryck i relation till andra. För att kärleken ska mogna måste en viss typ av självbild dö, vilket tar ett helt liv. Som T S Eliot uttrycker det: ”Helighet innebär en livslång död i kärlek.”

När kärleken svalnar börjar kristendomen begränsas till en regel för gott uppförande med småaktighet och trångsynthet som följd. Det är själva motsatsen till den transfigurerande etik som formar våra liv och relationer i en gemenskap i kärlek av fria personer som “lyfter upp” varandra, och inte i ett regelverk som får oss att ”dra ner vår nästa”.