Med rötter som en poppel

Frodig som en trädgård, ska du vara. Blomstrande som en vinstock. Med en prakt som olivträdet. Och med rötter som en poppel!

Man kunde tro att vi slagit upp en av försommarens trädgårdsbilagor, när Gud genom profeten Hosea talar till oss, och om oss, den femte påsksöndagen. Märk särskilt: Han ska ”slå rot som en poppel”. Poppeln är bland annat känd för sin förmåga att skjuta nya rotskott, därför är den inte alltid så populär att få in i sin trädgård. Och dess livslängd är ungefär som människans: mellan 70 och 90 år.

Alltså: Människan är ett träd med krona, stam och rötter. Kronan är den del av våra liv som vi visar upp för varandra, som vi har att vårda, tacka för, glädjas åt men inte yvas över. Stammen är vår identitet, de värderingar genom vilka vi tyder och tolkar våra liv i den här världen. Och rötterna? De betecknar vårt fördolda liv, som får nya skott att skjuta upp. Runt poppeln blir det snabbt ett hav av skott. På samma sätt runt den människa som liknar en poppel.