I århundraden har den första strofen i Romanos Melodens berömda julhymn från 500-talet sjungits i den ortodoxa liturgin på juldagen. Den börjar med orden: Jungfrun föder i denna dag den Översinnlige. Det är naturligtvis inte bokstavligen ’i dag’ som jungfrun föder sitt barn. Men den liturgiska gudstjänsten är kyrkans återinträde i den händelse vi firar. […]
”När vi nu befinner oss i början av det tredje millenniet hörs Filokalias röst bland allt fler”, skrev metropoliten Kallistos Ware år 2005. Han var en av översättarna till engelska av denna antologi som spänner över en tusenårsperiod. Ingen som läser dessa texter från den östliga kristna traditionen kan undgå deras relevans i en kultur sönderryckt av […]
För Filokalias författare är livet en skola vars mål är att vinna den inre jämvikt som gör att människan förblir trogen sin natur. Det naturliga motsvaras av dygden. Som det står i Antoniosbiografin: ”Om vi bara förblir sådana som vi kom till, är vi i dygden.” Lidelserna däremot gör att ”själen viker av och vänder sig bort från […]
För att göra andliga framsteg inspirerar Nilos av Ankara sina läsare att efterlikna helgonens liv. De bevarade den frihet till vilken människan är skapad när de sökte sig ut i öknen. De flydde den sofistikerade ondskan, allt det onaturliga som städerna är fyllda av, för att inte svepas med av förvirringens strömvirvel. De gladdes över […]
Vad menar Nilos när han talar om det nödvändiga i att ibland ”lämna staden och dess aktiviteter”? Liturgin rymmer en liknande rörelse, bort från världen. När prästen säger ”Upplyft era hjärtan” och församlingen svarar ”Våra hjärtan är hos Herren”, har ett uppstigande ägt rum. Från jorden till himlen. Men inte för att det råder ett […]
”I fråga om dygderna krävs en delikat jämvikt”, skriver Nilos av Ankara. ”Om den saknas kommer de snabbt att slå över i sin motsats.” Omsorg slår över i försummelse, generositet i girighet. Nilos utvecklar: Skriften tycks symboliskt referera till detta när den säger: ’Det land som ni skall ta i besittning, är ett land underkastat […]
Vi har nu inlett den fjärde och avslutande veckan av adventstiden – som i år är ovanligt lång eftersom juldagen infaller på en söndag – och vi ska sammanfatta vår läsning av Nilos av Ankara och den andliga undervisning vi möter i Filokalia, där han är en av författarna. Som vi har sett uppehåller sig Nilos åtskilligt […]
Den excentricitet som Nilos av Ankara så kraftfullt gör upp med, bitvis i satirliknande former, hör samman med en religiös kultur präglad av elitism och självbespegling. Det yttrade sig i omogna föreställningar om andlighet, förstärkta av en fixering vid bekräftelse, berömmelse och inflytande. Det monastiska livet hade blivit en onaturlig avart, i bjärt kontrast med […]
Att någon gärna kallar sig ’andlig ledare’ är tillräckligt för att göra Nilos skeptisk. Precis som Jeremia från Anatot drev friskt med de självutnämnda profeterna, skräder inte Nilos orden när han lägger ut texten om det anseende somliga munkar söker under det 400-tal då han är verksam: Många jagar bara efter status när de vill […]
Nilos av Ankaras allegoriska läsning av Gamla testamentet är karaktäristisk för den tidiga kyrkans bibelutläggning. Ur den hebreiska Bibelns berättelser vaskar han fram vägledning för sin egen samtid. Som när han läser om de olika detaljerna i templet. I kärlet för tvagning som vilade på tolv tjurar (1 Kung 7:25), och i lampstället som gjordes […]
