Världens helighet och ondskans gåta
Philip Sherrard är ytterligt medveten om att det finns frågor som inte kan förbigås med tystnad om trovärdigheten för den tes han driver – den skapade världens helighet – inte ska allvarligt äventyras.
Framför allt gäller det frågan om det ondas problem. Sherrard skriver:
Allt det jag sagt så här långt förutsätter att saker och ting befinner sig i sitt naturliga tillstånd, det tillstånd de borde vara i, och att vi ser dem så som vi borde se dem. Men det står helt klart att mycket av det vi konfronteras med i vår värld är allt annat än naturligt.
För att kunna se verkligheten sådan den är, behöver vi se på den med Guds ögon. Något vi ytterst sällan lyckas med. I en värld där så mycket befinner sig i fullständig disharmoni är vår blick alltför ofta färgad, eller rentav förblindad, av oförstånd och fördomar. Det gör att vi varken förmår se saker som de är eller behandla dem utifrån vad de är.
Hur får vi då ihop det hela om vi samtidigt hävdar att allt som finns i grunden är gott enbart genom att det existerar? Om det har sin rot i Gud kan det inte finnas något som är alltigenom ont. Att vara alltigenom ond vore detsamma som att inte existera, menar Sherrard och citerar Julian av Norwich: ”Det onda har ingen substans, ingen verklig existens.” Detsamma framhåller Maximos Bekännaren med ännu större eftertryck:
Ondskan har aldrig och kommer aldrig att existera som en verklighet i sig själv … Den är varken en kvantitet eller en kvalitet eller en relation eller en plats eller en tid eller en ställning.
Men, som Sherrard påpekar, även om vi säger att det onda inte äger någon egen existens, är ondskan inte mindre reell för den som drabbas av den. Hur kan då det onda få intrång i en värld där allt i sin utgångpunkt är gott? Här ansluter sig Sherrard till den tradition i kyrkans historia som menar att det ondas gåta måste förstås i ljuset av att människan, som skapad till Guds avbild, inte är bunden av vare sig nödvändighet eller yttre begränsningar.
Vi är skapade fria, men varje bruk av den friheten som innebär att vi hävdar vår självständighet i förhållande till den urbild vars avbild vi är skapade till, leder oundvikligen till att vi gör våld på vår identitet. Vi förskingrar vår substans. Sherrard skriver:
Det vi kallar ondska är den tendens inom oss som får oss att föröda oss själva.
Så vad innebär det, rent existentiellt, när vi säger att det onda ytterst är icke-existerande? I den som ger efter för denna tendens kommer det till uttryck i en rörelse mot ödeläggelse och andlig död – mot icke-existens.
Det faktum att det onda vampyrlikt lever av det goda, innebär samtidigt att utan det goda kan det onda inte manifestera sig. Sherrard sammanfattar:
Ondskans vämjelighet består i förvanskningen av det som i grunden är gott. Det är enbart för att vi i grunden är goda som vi har förmågan till ont. Det är bara för att vi potentiellt kan bli gudomliggjorda som vi kan bli sataniska. Och som en följd av det: om vi inte vore i grunden goda, med möjlighet att bli gudslika, så skulle inget vi gör, hur bestialiskt, föraktligt eller omänskligt det än är, i slutänden vara varken ont eller djävulskt.
Den fråga vi ofta ställer inför ondskans gåta – ”Hur kan det finnas en god Gud när det finns så mycket ont i världen?” – borde vi alltså vända på enligt Philip Sherrards resonemang. ”Om det nu finns så mycket ondska i världen, måste det då inte också finnas en god Gud?” Det onda existerar ju bara som en parasit på det goda.
Evangeliet är mot denna bakgrund budskapet om att Gud inte lämnar människan och världen åt dess öde när vi ger efter för den onda “tendensen”, föröder våra liv och sviker vår sanna identitet. Ty så älskade Gud världen…
Den stora vecka vi nu står inför – den största av alla – ges oss för att vi ska meditera över den väg på vilken Gud övervinner det onda. I historien, utmed Via Dolorosa, men också vid varje vägskäl i våra egna liv. Ingen utmaning kan vara större i en människas liv än att frivilligt välja den väg Jesus väljer.
Vår fasteläsning under de gångna fem veckorna har omfattat följande tre böcker av Philip Sherrard: The Rape of Man and Nature (1987), The Sacred in Life and Art (1990) och Human Image: World Image (1991). Under stilla veckan närmar vi oss dag för dag skeendena på vägen mot Kristi påsk.
