Varför Psaltaren?
Den ständiga bönen är målet för munkens liv, själva dess springande punkt.
Orden kommer från Johannes Cassianus, vars liv och skrifter utgjorde en brygga från den egyptiska öknen till Europa på 400-talet. Det är i uppmaningen till ”ständig bön”, accentuerad av Jesus i flera liknelser (Luk 18:1) och formulerad som ett imperativ i Nya testamentets kortaste vers (1 Thess 5:17), som vi spårar rötterna till de dagliga tidebönerna. När bruket att be psaltarpsalmer vid fasta tider växer fram, ska det förstås ”som en konkret tillämpning av Jesu uppmaning till ständig bön”, som Ingmar Svanteson uttrycker det i sin kommentar till Benedikts regel.
Tidebönen är alltså svaret på frågan: Hur gör man, helt konkret, för att ”be ständigt”? Genom att dagen perforeras av faktisk bön, blir bönen med tiden inte bara något vi gör, den blir något vi är. Bönen som en inre andning, en oavbruten puls i hjärtat, får livet att levas vänt mot Gud.
Skälet till att bönen är vad Cassianus kallar den ”springande punkten” i livet, anger han genom att ringa in ”tecknet” på ständig bön: ”hjärtats fullkomliga kärlek.” Och hur vet vi att kärleken är ”fullkomlig”? När den fyller oss med medkänsla för allt skapat, även för våra ovänner. Kärleken till fienden är enligt Jesus det kristna lärjungaskapets egg, dess mest karaktäristiska drag. Utan bön undflyr den kärleken oss.
Här är alltså bakgrunden till den utveckling som tidigt i kyrkan får några olika linjer att utkristallisera sig i sättet att be med Psaltarens ord i dagliga tideböner. Under årets adventstid ska vi se närmare på tidebönen som en ”springande punkt” i våra liv, och framför allt ställa frågor som: Varför ber vi just Psaltaren? Varifrån kommer dessa böner? Hur kan vi förhålla oss till det som är svårt, för att inte säga stötande, i Psaltaren? Och inte minst: Hur kan vi såväl i gemenskap som när vi är ensamma, be tidebönernas psalmer?
Som brukligt, när vi närmar oss ett specifikt ämne på denna plats, gör vi det inte nödvändigtvis systematiskt och kronologist, snarare idiorytmiskt. Olika perspektiv, erfarenheter och historiska tillbakablickar får bilda en mosaik av orientaliskt slag.
