Ur intet

 
Redan innan trosbekännelserna utmejslades växte på 100-talet läran fram att Gud skapat ur intet, creatio ex nihilo. Den var riktad mot den antika föreställningen att världen skapades ur något som redan fanns, vilket i gnostisk tappning utnyttjades för att förklara det ondas uppkomst. Den materiella verkligheten kom att uppfattas som ett kosmiskt olycksfall. En ambivalens uppstod därmed till kropp och materia.
Detta är en del av bakgrunden till trosbekännelsens ord om Gud som skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är. Till trons modersmål hör övertygelsen att både den andliga och den materiella verkligheten är skapad av Gud och därför god. Att även den osynliga världen är skapad utgör dessutom en markering mot en världsbild där det andliga är det verkliga och frälsning innebär befrielse från materiens fängelse.
Trosbekännelsen säger inget om människans skapelse. Hon är en syntes av Guds skaparverk, med Olivier Cléments ord ”en skiljelinje mellan det synliga och det osynliga”.