Svaghetens askes
Wilfrid Stinissen förbinder Jesusbönen med vad han kallar ”svaghetens askes”, ett ämne han ofta återkom till under senare delen av sitt liv som präst och själasörjare. ”Bland alla former av askes är svaghetens askes den viktigaste”, skriver han och menar att upptäckten av den kan innebära en avgörande vändpunkt för oss. Den räddar oss från det som är värre än synden: svårmodet och missmodet. De mörka krafter som griper och drar ner oss när vi tycker att vi inte kan be, inte bär någon frukt, inte är andliga nog.
Vad broder Wilfrid kallar svaghetens askes anknyter till Paulus ord ”när jag är svag, då är jag stark” och ”kraften fullkomnas i svaghet. Detta är den ”askes” som på allvar låter oss se hur vår svaghet och fattigdom, känslor av torka och misslyckande, inte är ett hinder för Gud att verka i våra liv. När vi däremot tycker att vi blivit goda bedjare, när vi känner oss starka, framgångsrika och disciplinerade, då är det fara å färde.
Kanske, funderar Wilfrid Stinissen, är det ett av skälen till att så många i vår tid känner en dragning till Jesusbönen. Han reflekterar tänkvärt över hur nutidsmänniskan i det avseendet generellt skiljer sig från tidigare generationer då viljestyrkans betydelse framhölls på ett annat sätt.
Vår tids människa är psykiskt sett mycket svagare än sina förfäder. Många har djupa sår i sin psykiska struktur till följd av brist på kärlek under uppväxten. Bekvämlighet och komfort bidrar också till en ökande svaghet. Vi är mindre härdade och följaktligen också mindre motståndskraftiga gentemot livets fysiska och psykiska påfrestningar. På grund av denna bräcklighet dras vi än mer än våra förfäder till svaghetens askes. Den viljebetonade askesen hade som mål att böja viljan och göra de starka svaga. Nutidsmänniskan är redan tillräckligt svag. den roll som vår askes bör spela är framför allt att lära oss acceptera vår svaghet och så omforma den till fullkomlig öppenhet för Gud.
Dissonanserna kan bidra till harmoni på ett högre plan. Detta är en viktig del av det kristna evangeliets. I ropet till vår Herre Jesus Kristus om förbarmande känns vi vid vår svaghet, och i och genom hans namn kan den bli vår största tillgång.
