Sumud

Är impulsen att fortsätta leva som vanligt under tider av konflikt, förföljelse och oro uttryck för en motståndshandling? Eller är det förnekelse, ett sätt att ignorera krisen? Eller handlar det om ett slags magiskt tänkande där vi intalar oss att om vi låtsas som att allt är normalt så kommer det att vara det? 

I arabisk kultur representerar begreppet sumud – ståndaktighet – den högsta av dygder: viljan att fortsätta leva i tider av kaos och hopplöshet. Inte som ett passivt accepterande av sakernas tillstånd, men som en trotsig handling av hopp och mot- stånd. Föreställningen om sumud har odlats bland palestinier som lever under förtryck och ockupa- tion. Författaren Noam Chomsky citerar i sin bok Fateful Triangle den palestinske advokaten och människorättsaktivisten Raja Shehadeh som säger att det finns tre sätt att reagera på ockupation: det blinda hatet (“terroristen”), tyst underkastelse och den väg som företräds av dem som intar en hållning av sumud. 

Men sumud förutsätter en rot med fäste i en framtid som ännu inte är. Därför är den yttersta symbolen för sumud olivträdet. Det är ett rotfäste som liknar detta träds som profeterna vill ge oss när vi angrips av missmod. Om den framtid vi väntar dröjer, ”så vänta tåligt, den kommer förvisso, den uteblir inte”, säger profeten Habackuk – trots att inget just nu talar för den framtiden. 

Ur Guds Israel? – I profeternas spår genom omstritt land (Libris 2024).