Strategi mot främmande läror

 
Hur skiljer man mellan sann och falsk andlighet? Frågan om andlig urskillning är ett huvudämne i bägge breven till Timotheos.
Timotheos har genom apostelns rekommendation fått uppdraget att leda församlingen i Efesos. Han är dess episkopos. Tvekade Timotheos över sin förmåga att komma till rätta med de högröstade grupper som skapade oro och söndring i församlingen? Vi kan ana att det förhöll sig så. I det första brevets inledning hamnar vi mitt i ett pågående samtal mellan de två: Redan när jag gav mig iväg till Makedonien bad jag dig att stanna i Efesos och förmana somliga där att inte förkunna avvikande läror… (1 Tim 1:3)
Efter flera år i Efesos kände Paulus folket i staden väg. Han hade själv vistats där i flera år, och sannolikt även gjort ett återbesök efter sin första fångenskapstid i Rom. Han är därför väl medveten om vilka det är som skapar oro i församlingen. Och han märker hur Timotheos dräneras på energi av den lilla högljudda grupp som gör allt för att stuka hans självförtroende som församlingens pastor.
Ge dem ingen uppmärksamhet, är Paulus råd. Det finns tillfällen när det inte lönar sig att argumentera och gå i svaromål. Osunda tendenser bekämpas bäst genom att blicken riktas mot evangeliets hjärta. Om detta blir nu Timotheos påmind: ”Minns att Jesus Kristus, ättling till David, har uppstått från de döda, enligt mitt evangelium. (2 Tim 2:8)