Stora lördagen

 

I går kväll var vi med vid Jesu gravläggning efter att hans kropp tagits ned från korset.
Vad hände därefter? ”Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden?”, frågar Paulus retoriskt i Efesierbrevet.
I dag, på den Stora lördagen och fastans sista dag, firar vi åminnelsen av Kristi nedstigande i underjorden.
Vad gör Kristus i dödsriket? Han plundrar det. Och ”ensam kvar sitter döden bedrövad”, som Grundtvig uttrycker det i en psalm.
Nu lämnar oss Bibeln inte med en tydlig bild av allt som skedde när Jesus nedsteg i dödsriket. Men aposteln Petrus ger ledtrådar i sitt första brev: ”Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.”
Det hålls alltså väckelsemöte i dödsriket på påskafton. Med Jesus själv som predikant. Men kan man bli frälst efter döden? Vi lämnar den frågan åt andra. Här kan vi bara nöja oss med att citera vidare från Petrusbrevet: ”därför förkunnades evangeliet också för dem som nu är döda: även om de som människor blev dömda kroppsligen, skulle de få leva andligen, som Gud.”
En sak är säker: Golgata har kosmiska konsekvenser. Kristi död för att nedgöra död och djävul är början på den nya skapelsen. Därför denna stora och heliga sabbat: så som Gud en gång vilade från sin skapelse på den sjunde dagen, vilar han nu i en grav från sin nya skapelse. Och i den sextonde psalmen i Psaltaren läggs profetiska ord i Jesu mun: ”ty du lämnar inte min själ i dödsriket och låter inte din helige möta förgängelsen.”
Om det gällde Kristus, måste det då inte också gälla alla dem som genom dopet förenats med honom? Ingen enda som i dopet har dött med honom skall lämnas kvar i dödsriket. Ingen enda av dem skall han låta möta förgängelsen.