Som två sammantvinnade vaxljus

Det finns ett djupt släktskap mellan jungfru Maria och prästen i den lilla franska byn Ars, Jean Marie (Johannes Maria) Vianney (1786–1859), vars minne kyrkan firar i dag (se synaxariet). Bägge hade ett ansikte som var vänt mot Gud i tillbedjan och på samma gång vänt mot världen i utgivande tjänst. “Människans sköna uppgift är att be och älska”, sa Jean Marie och tillade:

Bönen är inget annat än föreningen med Gud. När man har ett rent hjärta, förenat med Gud, då omges det med ett slags sötma som berusar, ett ljus som omstrålar det. I denna innerliga förening är Gud och själen som två sammantvinnande vaxljus som inte längre kan skiljas åt. Denna Guds förening med sin lilla skapelse är något mycket vackert. Det är en lycka som övergår förståndet.

Med sin bön och sitt kärleksfulla ledarskap framstod prästen i Ars som den idealiske själasörjaren. Troende samlades från alla håll omkring honom för andlig vägledning. Precis som Guds moder var han den mest öppna av människor, och den mest hemlighetsfulla.

Öppen av sann kärlek till världen kan bara den vara som inte längre är tillgänglig för världen.