Säck och aska

 
I den syriska kyrkan avslutas i dag den tre dagar långa Ninevefastan, på syriska Sawmo D’Ninve, som iakttas 10 veckor före påsken.
Bakgrunden är berättelsen i Jona bok – en skildring med många bottnar – om hur befolkningen i den assyriska huvudstaden omvänder sig på 700-talet f Kr när de hör profetens predikan. Som omvändelsehandling fastar de i säck och aska. Och var och en gör det inte bara för sin egen skull, men för hela stadens räddning.
Fastan är väsentlig del av kyrkans liturgi för världens liv: det några gör för de många, som ordet betyder. När kyrkan ber och fastar för dem som ännu inte själva gör det, företräder hon en hel värld i den befrielsekamp som behöver få handfasta uttryck.
”Säck och aska” är ett sådant uttryck. Vad representerar det i vår tid?