Riskfylld analogi?
Långt före Karl Marx ser profeterna i Israel hur religionen kan användas för att legitimera den styrande klassen i samhället. Profeten Jeremias tempelpredikan – som Jesus lutar sig mot i sitt angrepp på tempelkommersen i dagens evangelium (Luk 19:45–48) – är framför allt riktad mot etablissemanget i Jerusalem: kungen och hans ministär, prästerskapet och de hovlojala profeterna. De brott som Jeremia drar fram i ljuset rör inte bara individuella förbrytelser. Det har skett en exploatering som korrumperat hela det befintliga samhällssystemet. Inga gudstjänster i världen kan försvara att mänsklig värdighet och värnandet av de svagaste åsidosätts. Ingen ska behöva tveka om på vilkas sida Gud står: främlingen, den fattige, änkan och den faderlöse.
Jeremias predikan når sin kulmen när han dristar sig till en djärv midrash som för åhörarna måste ha utgjort en lika obehaglig som chockerande analogi: det ska gå för Jerusalem som det gick för Shilo femhundra år tidigare. Något sådant ingick inte i deras föreställningsvärld. Som så ofta skapar makten sin egen sanning, rotad i tron på den egna utvaldheten. Det primära intresset blir att behålla sin makt.
Jeremia avfärdar utan att blinka idén om Jerusalem som ett gudomligt undantag. Om Shilo föll på grund av sitt övermod, kommer även Jerusalem att göra det. Har den parallell som Jeremia drar mellan Jerusalem och Shilo någon som helst giltighet i dag? Walter Brueggemann reflekterar över frågan och konstaterar krasst:
Inte i sin vildaste fantasi kunde folket i Jerusalem föreställa sig att deras hyllade system var hotat i lika hög grad som Shilos. Inte heller vi förmår föreställa oss att vårt system – industriellt, militärt, ekonomiskt, politiskt – skulle stå inför samma hot som Jerusalem och Shilo en gång gjorde.
Att dra paralleller med samtiden är alltid riskabelt, men en profetisk förkunnelse med inlevelse och klarsyn måste ibland våga analogier av det slag Jeremia gjorde. Hans jämförelse var förmodligen i sin tid lika riskfylld som någon vi kan tänka oss att göra i vår.
