Riktiga präster?

Kyrkan firar i början av januari några av sina stora herdar i den unga kristenheten, kappadokierna Basileios av Caesarea och hans vän Gregorios av Nazianzos (2 januari i den katolska kalendern), och i dag Gregorios av Nyssa (se Synaxariet).

”Vad är det för präster som vår tid behöver?” Frågan ställdes av Martin Lönnebo i hans allra första prästvigning som biskop i Linköpings domkyrka 1980. Den är värd att ställa på nytt när många av Svenska kyrkans stift står inför januari månads traditionsenliga prästvigningar.

”Det är utmärkt om prästen är en allmänt uppskattad och dugande person”, sa Martin Lönnebo till de blivande prästerna. ”Men jag vill allvarligt uppmana er att söka efter djupet i prästämbetet så att ni i er gärning blir riktiga präster.”

Han tecknade ett porträtt av prästen som någon som helt och fullt lever i vår tid – och helt och fullt lever i evigheten. Prästen måste i lika grad leva bland människorna och bland Bibelns gestalter, umgås med helgon och änglar. Och Martin Lönnebo tillade: 

Sällan har någon tid fordrat så omoderna präster som nu. Våga bli en präst som mer tänker på Herrens dom än på tidens.