Profetians egg

Onsdagens läsning: Jer 22:13–23

I den massiva kritik Jeremia avlossar i kapitel 22 mot det befintliga politiska ledarskapet i Jerusalem, ställs frågan vad som definierar en kung. ”Är det att vara konung, att pråla med cederträ?” Kung Jojakim var omåttligt förtjust i spatiösa villor och påkostad inredning, och hade under sina första regeringsår låtit bygga ett nytt palats med importerat byggnadsmaterial från olika delar av Egypten. Samvetslöst anlitade han arbetskraft som han inte behövde betala mer än en spottstyver; människor som tvingades arbeta dryga timmar och var så värnlösa att de inte hade något att sätta emot den skamlösa budgivningen. En politik som med hjälp av billig arbetskraft och låga löner skapar välstånd för ett fåtal är mer än nog för att väcka Guds vrede. Profeten är skoningslös i sin kritik av denna arbetsmarknadspolitik:

Du har inte ögon för annat,
inte tanke på annat,
än att roffa åt dig,
att låta oskyldigt blod flyta
och hänge dig åt våld och tyranni.

Jeremia ställer sig nu utanför det enorma palats kungen byggt av de försvarslösas blod och svett, och tar upp frågan vad som konstituerar ett politiskt ledarskap. Och därtill: vad som konstituerar religionen. I Jeremia 22:16 möter vi vad som beskrivits som en av de mest anmärkningsvärda verserna i hela Bibeln. En jämförelse görs med kung Josia:

Han värnade den svages och fattiges rätt … Är det inte att känna mig?

I Josia hade Juda rike haft en politisk ledare som utmärkte sig genom sin omsorg om de marginaliserade. Därmed beskrivs han också som ett andligt föredöme. Det tänkvärda är att det inte sägs att kunskap om Gud leder till rättvisa och rättfärdighet. Inte heller påstås det omvända, att social rättvisa leder till att man lär känna Gud. Vad som sägs är att de två är ett och detsamma: att värna den svages och fattiges rätt är att känna Gud. Med andra ord, praxis är trons natur, något som genomgående utgör profetians egg i Gamla testamentet. 

Ett av de tydligaste exemplen i Nya testamentet på detta förhållande är orden i Första Johannesbrevet 4:20 som på samma sätt likställer kärleken till nästan och kunskapen om Gud: ”Den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett”.