Prästporträtten

Som ung präst kom Martin Lönnebo vid ett tillfälle in i en sakristia där det hängde tre porträtt av stora föregångare. Närmast dörren var den senaste prästen i pastoratet avmålad. En frodig man i sportkostym och färgglad slips. Vaktmästaren berättade att det var en mycket duglig och omtyckt man. ”Jag betvivlade det inte”, mindes Martin Lönnebo.

Nästa porträtt var en 1800-talsprost. Han sitter i kaftan med knäppta händer och Nordstjärnan på bröstet. “Ytterligare en man med förtjänster”, blev kommentaren.

Den siste i raden var från det föraktade 1600-talet. Han sitter i sina prästkläder. Ena handen har han lagt på kyrkans stora bibel. Den andra håller församlingens nattvardskalk. 

”Detta blev mitt porträtt. Sådan ville jag bli”, berättade Martin Lönnebo. Och han tillade när han mindes denna händelse från sin tid som ung präst: ”Detta gamla porträtt är för mig mönsterbilden av nuets och framtidens präst.” 

Så riktade han sig till de nu unga, blivande prästerna:

Man talar om nya grepp, men ingenting kan ersätta greppet om Bibel och kalk.