Ömsesidig öppenhet

För Tomás Halík är öppenhet ett nyckelord när vi söker en förståelse av vad kristen tro är. Den öppenhet genom vilken de bibliska berättelserna blir en del av en människa och förvandlar hennes liv; den öppenhet som utmärker en livshållning med pilgrimskaraktär. Halík skriver: ”Den ende som med rätta kunnat säga ’jag är sanningen’, sa också ’jag är vägen’.” Och han tillägger: ”När sanningen upphör att vara en väg är den död.” 

Tron är en pågående resa till den Gud i vilken vägen och målet sammanfaller. Därför kommer Gud oavbrutet till oss, inte bara som ett svar men också som en fråga. Allt för att väcka i oss en längtan att tränga djupare i det vi bara delvis har förstått och låta det förändra vårt sätt att leva. 

Kyrkan har alltför ofta genom historien dömt och bedömt människor utifrån vad de sagt eller skrivit om tron. Men en människas verkliga tro ger sig framför allt till känna i hennes sätt att leva och relatera till sin omvärld. Spekulationer om Guds existens, natur och egenskaper som bevis för Gud är meningslösa om de inte rör Guds liv och närvaro i våra liv och i historien. 

Tron på en skapare bekräftas inte genom vad man tänker om världens ursprung utan genom hur man behandlar naturen. Tron på en gemensam Fader visar sig i vårt sätt att godta andra människor som bröder och systrar. Tron på ett evigt liv visar sig i vårt sätt att acceptera vår ändlighet.

Om Jesus Kristus är den punkt där Gud och människa förenas i öppenhet för varandra – “utan sammanblandning eller förändring” – är det för att hela mänskligheten genom honom och med honom och i honom ska dras in i inkarnationens mysterium – i ett liv där Gud och människa relaterar till varandra i en ömsesidig öppenhet. Tecknet på denna förening är inte bara att en människa säger ”Herre, Herre” till Jesus, utan att hon lever på ett sätt som förverkligar Guds vilja.