Öknens hämnd
Går det att skriva en thriller – en deckare – utan att handlingen är draperad i blod och bestialiskt våld? En thriller med en existentiell botten, där karaktärerna inte drivs av begär och girighet, snarare av ett urstarkt etos och patos – men utan att läsaren knäpps på fingrarna med moraliska pekpinnar?
Utrikesjournalisten Arne Bengtssons politiska thriller, Öknens hämnd, en bladvändare svår att lägga ifrån sig, är något så ovanligt som just detta. Ett välskrivet skönlitterärt drama som genom oväntade scenförändringar – och förbluffande realism – bjuder på konstant spänning. Men framför allt är existentiellt drabbande. Och då talar vi inte om en bok i den för det mesta tafatta genren ”kristen roman”. Det i stort sett enda bibelcitat som förekommer i boken är hämtat från Uppenbarelseboken: ”Jag såg en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden.”
Nej, här är det en muslimsk kvinna från Afrika, Melika, som har huvudrollen. Och hon är allt annat än from. Men drivs av en vrede som liknar de gammaltestamentliga profeternas. ”Ni sprängde atomen och tog er till månen, men ni klarade inte att byta ut bensinmotorn”, dundrar hon mot oss i väst vars girighet skapat en värld där brunnarna sinar, tundran smälter och barnen dör. Och den som sätter ord på vad som definierar en troende är Nadir från Tchad som sett halva sin familj dö i torkan och sin hemby utplånas:
Ingen är troende förrän hon önskar detsamma för sin medmänniska som för sig själv.
Arne Bengtsson har bedrivit en betydande del av sin journalistiska gärning vid sidan av de stora mediernas plattformar. Hans texter hör knappast till de flitigast citerade i tidningsspalterna, men bland dem som följt och läst honom genom åren är respekten desto större. Han hör till gruppen undersökande journalister i det fördolda, kan vara brutalt frispråkig när han är orättfärdighet på spåren, men aldrig föraktfull eller förklenande i sina omdömen. Och definitivt inte lättsinnig med fakta. Med sin inträngande reportagebok om kristen mission i Sydafrika, Låt rätten flöda fram (1989), skakade han om delar av frikyrkosverige, och under 2000-talet har han skrivit ett par initierade böcker om utvecklingen i Baltikum.
Det är knappast förvånande att det under senare år varit konsekvenserna av den globala uppvärmningen som alltmer engagerat Arne Bengtsson. Just detta är också huvudspåret i Öknens hämnd. En thriller, med driv i språket och skickliga övergångar, där uppgörelsen med klimatets marodörer kommer från en kontinent där öknarna breder ut sig, skördarna krymper, hettar tar liv och sjukdomar frodas. Och ständigt nya klimatflyktingar drar norrut, bort från öknen.
Arne Bengtsson har skrivit på sin roman i fjorton år. Skrivit och skrivit om. Researchen, inom allt från rysk historia till solenergi, är imponerande. När boken äntligen kom ut, i maj 2023, utspelar sig handlingen mitt i det globala politiska drama vi just nu bevittnar: Putins krig i Ukraina pågår för fullt. Sveriges försök att komma in i Nato går trögt. Klimatflyktingar från Afrikas svältdrabbade områden försöker desperat ta sig över Medelhavet. När vi i en av bokens scener får vi följa med på en vådlig resa i öppen gummibåt över ett hav som stormar och piskar, skulle det lika gärna kunnat vara ett färskt reportage ur verkligheten. Men även de fiktiva inslagen i storpolitiken känns inte sällan överraskande sannolika. Som att Sverige, sedan kungen överlämnat tronen åt sin dotter, fått en drottning som engagerar sig politiskt i klimatfrågan på ett sätt som utlöser en konstitutionell kris. Eller när Putins och Trumps döttrar, nära vänner sedan flera år, dras in i ett kidnappningsdrama på Sicilien som får världen att hålla andan. Och varför vore det otänkbart att den unga advokaten Malin Årsjö i nybildade Klimatpartiet, efter ett kaotiskt val, skulle bli svensk statsminister sedan SD lagt ner sina röster? Om så bara för en vecka.
Öknens hämnd av Arne Bengtsson, utgiven på förlaget Grannland, är med sina 550 sidor i lika grad en bildningsbok, en profetisk appell och en fascinerande thriller. Tro mig. Den som under sin sommarvila vill ha ett oavbrutet fängslande läsäventyr, som därtill rubbar världsbilder, kommer inte att bli besviken. Trovärdigheten håller ända in i mål.
