Nytt hopp för vår värld

 
”Klimatförändringarna övergår vår fattningsförmåga.” Det skriver den tyske kulturredaktören Tobias Haberkorn i en av de mest upplysande artiklar som på senare tid skrivits om det gånga årets klimatdebatt (publicerad i förkortad form i DN 3/12). Förändringarna störtar inte över oss plötsligt utan kommer smygande, påminner han.
Det bidrar till intrycket att mycket av det som sägs om klimatförändringarnas konsekvenser kan låta som fiktiva eller avlägsna verkligheter. Och eftersom vår egen livserfarenhet inte överensstämmer med den mediala bilden och forskarnas larmrapporter, jagar vi vidare med våra liv allt medan vi ”då och då vänder oss om i irritation för att vifta bort dem [forskarna] med framåtskridandets krucifix”, som den australiensiske professorn Clive Hamilton uttrycker det i sin senaste på svenska utkomna bok, Den trotsiga jorden (Daidalos).
På frågan hur kampen mot klimatförändringarna skulle behöva se ut för att vara verksam finns en sak som alla som seriöst ägnat sig åt frågan återkommer till: vi måste komma ut ur den kapitalistiska konkurrens- och tillväxtlogiken med dess idé om att ständigt ökad konsumtion är måttet på det goda livet.
Eller annorlunda uttryckt: vi behöver upphöra att i praktiken avfärda Jesu bergspredikan som romantisk villfarelse. Det skulle inte bara innebära slutet för det nyliberala projektet utan framför allt nytt hopp för vår värld.