Människan före profiten

 
Arthur Nash kände sig alltmer obekväm med att tjäna så mycket pengar. Han ville leva enkelt och hade ingen önskan om att bli förmögen. Han meddelade därför att det skulle bli en ny löneökning, nu i storleken 10-20 procent. De initiativ Nash tog ledde till att de anställda kände sig alltmer delaktiga i företaget, och därmed blev mer motiverade.
Men Arthur Nash var inte nöjd med detta. Nästa steg var att låta idén om den gyllene regeln även omfatta kunderna. Varför skulle man ta ut priser som var skyhögt över produktionskostnaden? Istället för att höja priserna, vilket var det normala, bestämde han sig för att man endast skulle göra en dollars förtjänst per såld kostym. Medan konkurrenterna tog hundra dollar för en kostym, tog Nash mellan 19 och 29 dollar. Vilket ytterligare bidrog till att Nash, som var uppriktigt ointresserad av att tjäna pengar, paradoxalt nog fick se sitt företag växa alltmer.
År 1920 var antalet anställda 500, några år senare var man 2 100. År 1922 startade Nash ett vegetarsikt kafé för dem som arbetade på företaget, och införde samtidigt kortare arbetsvecka. Särskilt för kvinnorna som han menade inte skulle behöva arbeta mer än 35 timmar i veckan. År 1925 hade företaget blivit det största i hela USA inom klädbranschen med en omsättning på 12 miljoner dollar, och Arthur Nash anlitades nu som föreläsare över landet.
Naturligtvis fanns de som försökte kopiera Nash, de såg ju hur enormt framgångsrik han var. Men det visade sig inte fungera. Den gyllene regeln går inte att använda som en metod för effektivare affärer, menade han. Den fungerar endast för den som på fullt allvar sätter människan före profiten.
Det gjorde Arthur Nash. Han dog 1927, i en ålder av 59 år. Ända till slutet av sitt liv var han helt övertygad om att den gyllene regeln är, som han skrev, ”världens enda säkra, fungerade, ekonomiska och industriella lag”.