“Må hans liv bli kort”
Får man i sin bön uttrycka en önskan om att Guds ska radera ut en annan människa och allt som påminner om honom från jorden?
Frågan väcks onekligen när vi i dagens laudes ber den kanske mest brutala av Psaltarens hämndepsalmer, Psalm 109. En bit in i psalmen hör vi den bedjande vädja till Gud om att förinta hans fiende: ”Må hans liv bli kort och en annan överta hans syssla. Må hans barn bli faderlösa och hans hustru bli änka.”
Det går att förstå att kyrkor tvekar inför att använda Psaltaren i dess helhet i sin gudstjänst och att åtskilliga tidegärdsböcker valt att utesluta delar av vissa psalmer. I Ekumeniska Kommuniteten har vi dock – i likhet med kommuniteten i Bose – valt att i stället för att skapa en ”kanon inom kanon” låta allt finnas med i vår tidebönsbok. Inget är censurerat, inte ens bönerna i Psalm 109 om någon annans förtidiga död och efterföljande familjetragedi.
En psalm som denna vittnar på ett skakande sätt om vad utsatthet och hämndbegär kan göra med en människa. Att bemöta och bekämpa sådana känslor är ingen enkel sak. Psaltaren låter gång på gång människor som bär på hat och hämndbegär sätta ord på detta i sin bön. Men inte för att få sina känslor bekräftade, utan för att genom bönen få kraft att lägga dem ifrån sig.
Elisabet Nord, som forskat på just hämndepsalmerna i Bibeln menar att böner om fienders undergång kan bli till eftertanke även för den som lever tryggt. Vems ord är det vi hör i dessa psalmer? Vem är det som lider i vår värld just nu? Vem räknar mig som sin fiende, och vad kan jag göra för min nästa så att vår relation blir upprättad? Elisabet Nord skriver: ”Sett ur det perspektivet kan bruket av förbannelsepsalmer vara såväl själavårdande som diakonalt. Om det sker med eftertanke.”
För den som inte själv befinner sig i psalmistens förtvivlade utsatthet kan de svåra psalmerna med böner riktade mot fiender bli en del av vår förbön när vi hör den utsattes förtvivlade rop på hämnd. Samtidigt som antifonen kan hjälpa oss att föra en ”kritisk dialog” med psalmen. Som den antifon som innesluter psalm 109 i onsdagens laudes den fjärde veckan: Kristus svarade inte med hotelser när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist.
