Den gudomliga liturgins rötter
I en introduktion spårar prästmunken Gregorios rötterna till den eukaristiska liturgin, hur den första gången firades av Jesus och hans apostlar som en påskmåltid i den övre salen. Evangelisternas beskrivning av denna måltid kallar författaren ”den första Gudomliga liturgin”. Det är samtidigt, menar han, en beskrivning av den eukaristiska sammankomsten under apostolisk tid, med den skillnaden att det då inte längre är Kristus som leder liturgin utan apostlarna, så som ”levande ikoner av sin Mästare.”
I de nytestamentliga breven urskiljer Gregorios hur ett liturgiskt ordo, en ordning för det eukaristiska firandet, framträder redan under apostolisk tid: Man inleder med att läsa ur ett apostoliskt brev, utväxlar därefter den heliga kyssen, sedan välsignar celebranten de troende med orden ur 2 Kor 13:13: Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den helige Ande åt er alla. Därefter vidtar tacksägelsebönerna och Herrens ord när han instiftar måltiden, som följs av en epikles grundad på Jesu ord efter att måltiden firats första gången (Joh 16:14). Slutligen bryts brödet och kommunionen tar vid. ”Så firades Den gudomliga eukaristin under apostolisk tid”, konstaterar prästmunken Gregorios.
Från det andra och tredje århundradet finns bevarade en rad eukaristiska böner, främst i Didaché och Den apostoliska traditionen av Hippolytos. Medan tidiga biskopar som Ignatios av Antiochia och Irenaeus av Lyon inte kommenterar vilka böner som användes när eukaristin firades, säger de desto mer om teologin bakom måltiden. Från Irenanes kommer bland annat de berömda orden vår tro är i samklang med eukaristin, och eukaristin befäster vår tro – allt det vi tror ryms i denna gudstjänst och det är när vi firar eukaristin som trons verklighet bryter in i våra liv!
Den gudomliga liturgin, så som vi i dag känner den, fick sin form i början av 300-talet. Bland de större kyrkorna i den östliga delen av kristenheten, så som i Jerusalem, Konstantinopel och Alexandria, utformades den på lite olika sätt. Härifrån kommer de tre liturgier som i dag firas i ortodoxa och orientaliska kyrkor: Jakobsliturgin (Jerusalem), Basileiosliturgin (Alexandria) och Chrysostomosliturgin (Konstantinopel).
Jakobsliturgin firas i grekisk-ortodox och övrig bysantinsk tradition vid två tillfällen under året: den 23 oktober, som är den dag då Jakob, Herrens broder och den förste biskopen i Jerusalem firas, samt första söndagen efter jul. Basileiosliturgin firas i dessa kyrkor tio gånger om året (på söndagarna under Stora fastan, på torsdagen i Stora veckan, på aftonen till påsk, jul och epifania och på festdagen för Basileios den Store, den 1 januari.) Chrysostomosliturgin, som prästmunken Gregorios kommenterar i sin bok, är den ordinarie liturgin i de flesta ortodoxa kyrkor. Det gäller dock inte de orientaliska kyrkorna. I den koptiska kyrkan är Basileiosliturgin den vanligaste gudstjänstordningen, medan Jakobsliturgin är huvudgudstjänst i syrisk-ortodoxa och syrisk-katolska kyrkor, liksom i den maronitiska kyrkan. (Den så kallade Ökenmässan som utgått från övre salen i Nya slottet Bjärka-Säby bygger i väsentliga delar på Basileiosliturgin, men har även vissa inslag från både Chrysostomosliturgin och Jakobsliturgin.)
