Lita på sin pålitlighet?

Liknelsen om sådden, som vi uppehållit oss vid i vårt lektionarium de senaste dagarna (Matt 18:1–23), reflekterar uppenbarligen situationen i de kristna församlingar där evangeliets författare, Matteus, rörde sig mot slutet av apostlatiden. Det fanns åtskilliga som hörde, men utan att förstå och därför bar de inte heller frukt. 

Man skulle kunna få intryck av en legalistisk-pietistisk text. Men vad den vill rädda oss undan är den självrättfärdighet som tar på sig uppgiften att bedöma vilka det är som kvalificerar för sådden vid vägkanten, sådden på de steniga ställena och sådden bland törnen.

Denna liknelse blir verkligt skarp när man känner sig övertygad om att de tre första slagen av jordmån syftar till ”de andra”, vare sig de andra är judarna eller de som rör sig i församlingens periferi. Då förvanskar vi texten. Den kan bara förstås rätt om vi läser den med självkritiska glasögon. Det är mig den handlar om. Bär jag någon frukt?

Men ger Gud oss en spegel så att vi kan se om vi bär frukt? Kanske är en viktig poäng i liknelsen just insikten om vår egen opålitlighet. Därför behöver vi grunda vår frälsning, inte på den frukt vi eventuellt bär, men på att Jesus alltid är pålitlig. Han som har lovat att vara med sin kyrka alla dagar till tidens slut.