Urmänsklig

Följande dialog utspelar sig mellan läsaren och kolportören (författaren) i Martin Lönnebos nya bok Livets farkost:

– Du har till hälften övertalat mig att läsa din underliga bok. Men får jag komma med en fråga?
– Naturligtvis.
– Om jag förstår det rätt, är du konservativ.
– Naturligtvis, jag är urkonservativ.
– Då är vi långt ifrån varandra. Jag är liberal.
– Vad glad jag blir! Det är jag också, urliberal.
– Vad menar du? Jag har inte hört någon tala så konstigt. Vi måste väl vara det ena eller det andra?
– Varför det? Det jag säger är inte konstigt alls. Jag är konservativ när det gäller att bevara något värdefullt, oberoende av politisk eller kulturell etikett. Utan rötter och goda traditioner blir människans färd mycket vinglig … Jag är liberal när jag ser att något inte duger, fortfarande oberoende av politisk eller kulturell etikett. Frihet är ett grundbehov hos människan. Frihet att välja är en grundsten för moralen och ansvaret. Frihet tycks vara en sällsam förmåga i vårt lagbundna universum…

Kolportören fortsätter:

– Inte nog med detta. Jag är dessutom ofta osäker. Jag vet att jag är instängd i tid, arv och miljö, jag, som alla andra. Jag är alltså även urmänsklig. Jag ändrar mig inte sällan över tid sett. Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt och vad som är fel. Och jag tycker inte om att döma. Även om det, inte så sällan, är svårt att låta bli.