Känslan för det heliga
Under senare år har en ström av mer eller mindre alarmistiska böcker tecknat en dyster bild av jordens framtid i klimatkrisens skugga. Med tanke på det vi dag vet, och vad de flesta av oss blivit alltmer akut medvetna om, är det anmärkningsvärt hur tidigt och med vilken klarsyn Philip Sherrard ställde sin diagnos. I inledningen till sin bok Human image: World Image gör han 1991 följande lägesbeskrivning:
Vi befinner oss mitt uppe i en kris med de mest fasaväckande dimensioner. Vi brukar kalla denna kris för en ekologisk kris, och det är en rimlig beskrivning i den meningen att dess följder framför allt visar sig inom den ekologiska sfären. Här är budskapet glasklart: Hela vårt sätt att leva är, för såväl människan som miljön, suicidalt, och utan en radikal förändring finns inga möjligheter för oss att undvika en kosmisk katastrof. Utan en sådan förändring kommer det äventyr som är vår civilisation att nå sitt slut medan många av oss ännu är i livet.
Philip Sherrard konstaterar, när han för trettio år sedan formulerar sig med detta allvar, att vi olyckligtvis inte tycks ha insett hur överhängande behovet av en radikal förändring i vårt sätt att leva är.
Det är som att vi hamnat i greppet på en monstruös kollektiv psykos, som om en väldig dödslängtan hängde över hela den så kallade civiliserade världen.
Men krisen är naturligtvis inte främst ekologisk, den handlar om vårt sätt att se och tänka. Om världen och om oss själva. De kritiska frågorna i den kris som en del forskare i dag beskriver som ”ett planetärt akutläge” handlar om självbild och världsbild. Det är sambandet mellan dessa två – kondenserade redan i själva titeln till hans bok Human image: World Image – som utgör Philip Sherrards stora teologiska livsprojekt.
Vad tror vi om människan? Vad tror vi om världen?
När Sherrard – liksom betydande delar av den östliga kristna traditionen – adresserar dessa två frågor, kosmologin och antropologin, är den avgörande referenspunkten kristologin. I Philip Sherrards theoantropokosmiska vision är förhållandet mellan gudomligt och mänskligt i Jesus Kristus det prisma genom vilket vi upptäcker såväl vår egen som världen helighet.
Det patos som driver Philip Sherrard är nödvändigheten av att vi återfår vad han själv kallar “känslan för det heliga” (The sense of the sacred). Han skriver:
Om vi inte återfinner en känsla för världens helighet, grundad på en sammanhängande insikt om varför den är helig, riskerar våra försök att på nytt bejaka denna kvalitet i skapelsen att i slutändan reduceras till inte mycket mer än sentimentala partsinlagor.
För att en verklig förändring ska bli möjlig räcker det med andra ord inte att vi ägnar oss åt krisens symptom, vi måste komma åt själv roten, orsaken till att vi hamnat där vi är. Först när vi förstår vad som konstituerar oss själva och världen, kan en verklig förändring bli möjlig. Vilket inte innebär – och det är han noga med att framhålla – att de ansträngningar enskilda människor gör för att, mot alla odds, förändra sin livsstil är betydelselösa. Sherrard kommenterar det som närmast blivit ett mantra i vår tid, vad han kallar den ”farliga frestelsen” att problemet är så stort att inget vi gör på det individuella planet har någon egentlig betydelse för att åstadkomma en förändring. Vi måste lämna det hela åt myndigheterna, regeringarna, experterna. Han skriver:
Det är en förförisk attityd. Varje liten handling, hur patetisk den än verkar, räknas, och kan visa sig få oförutsedda konsekvenser. Tankar som inte åtföljs av motsvarande handling stelnar snart. Samtidigt som handlingar som springer fram ur felaktiga föreställningar lätt blir kontraproduktiva, eftersom våra handlingar i första hand rör vid symptomen. Orsakerna är rotade i vårt sätt att tänka, och det är därför vår kris främst av allt är en fråga om självbild och världsbild.
