"Jag trodde att du skulle kalla mig din fader…"

 
Budskapet i det långa avsnittet från Jeremia 3:1–4:4 går inte att missförstå: Guds lag är omutlig, och likväl kan Gud själv överträda den – tvingad av sin barmhärtighet. Här blir alla jämförelser otillräckliga. Gud är beredd att ta tillbaka sin otrogna partner!
Det tredje kapitlets nittonde vers är en av de mest smärtsamma i hela boken: Jag ville gärna behandla dig som en son och ge dig en ljuvlig egendom, skönare än de andra folkens. Jag trodde att du skulle kalla mg din fader och aldrig vända dig bort från mig.
Profeten porträtterar en fader som drömt om en lycklig framtid för sin son, när denne får ta emot allt det som fadern förvärvat och planerat för honom. Men faderns längtan väntar förgäves på ett gensvar. Tiden för överlämnandet infinner sig aldrig. Sonen är oförstående och ointresserad. Kvar står fadern, ensam, med en smärta som inte vill ge sig av.