Hur många böcker bör man läsa?

Efter avslutad vandring följer ett slags appendix där vandraren och författaren ger oss medvandrare några råd inför fortsättningen. ”Man måste söka på allvar om man ska finna”, framhåller han och betonar uthålligheten, att ge sig tid, att slå följa med dem som gått före och sett mer, att söka sig till platser där man kan vänta i stillhet och frid. Han skriver:

Leta dig som andlig sökare in till djupdimensionen, ty det underbara mötet sker oftast där Gud är närmast. Träna dina ögon att se vara nöden, den materiella och andliga, finns, öppna sedan dina händer och dela. Utrota hatet i ditt hjärta så att där finns plats för himlen … Lägg dig till med vanor som gör att du på ett naturligt sätt i det vanliga livet kan ta vara på de tillfällen du får.

Vi har i boken Van Goghs rum fått bekanta oss med en rad människor som gått ett stycke på vägen mot mognad. En presentation av dessa, i bokstavsordning, finns längst bak i boken. Vi behöver inte umgås med alla, men om det är någon eller några som vi särskilt fäst oss vid, ger Martin Lönnebo rådet att fördjupa vänskapen med dessa för att lära känna dem bättre. Det kan vi göra i litteraturen. 

När det gäller den andliga läsningen, den läsning om ger näring åt stillheten och övar lyssnandet och uppmärksamheten, har vår medvandrare också ett råd att ge: 

Det är bättre att läsa en bra bok tio gånger än tio bra böcker en gång. 

Som exempel nämner han Simone Weil. Hon läste mycket, men i den andliga läsningen var hon ofta koncentrerad på några rader i en dikt, en bön, ett bibelord. ”Hon lärde Fader vår utantill på grekiska och bad den gång på gång under fullkomlig koncentration. Då fick hon sin mest förvandlande uppenbarelse av Kristus.”

Framför allt uppmuntras vi att vandra tillsammans för att bevara livsmodet. Inte minst att regelbundet ta del av “resemåltiden vid den sjunde vägvisaren”. Den dukas i varje kyrka.