Homo spiritus

Människan föds till världen med ett odelat hjärta, uppgiften är att bevara det så långt det går.

Så skriver Martin Lönnebo i inledningen av boken Van Goghs rum, ett manifest av profetisk karaktär om ”detta årtusendes viktigaste projekt”: den mogna människans tillväxt. Boken utkom 2005, och jag minns hur jag det året, vid första läsningen, uppfattade den som ett andligt testamente och en teologisk “summa”. Visserligen kom biskop Martin att skriva flera böcker efter denna, men i Van Goghs rum sammanfattar han sitt livsbudskap, blickar tillbaka på sin väg, redovisar vilka som varit hans viktigaste lärare genom livet – ”de som nått längst in i min själ” – och håller fast vid sin “dröm”: 

Att Homo sapiens – och det är vi allra minst, det är snarare ett skämt – allt mer kan bli en Homo spiritus, bärare av livets goda värden, även ödmjukheten och humorn, men fri och mer älskad och åtrådd av livet än Homo ekonomicus, Homo consumens och Homo animalis.

Så blir det i denna bok också smärtsamt tydligt hur den blide, milde, vänlige och alltigenom icke-konfrontative Martin Lönnebo med sin klara blick formulerar en skarpare civilisationskritik – och självkritik – än de flesta. Han blottlägger hur vi människor så ”ofta döljer vår sanna skönhet under skräp som vi skäms för och som ger oss led vid livet och hindrar vår blomstring”. Men han gör det utan att för ett ögonblick bli föraktfull, dömande eller arrogant. 

”Så stor makt och så ringa mognad, så rotlös och därför så dålig skörd!”, utbrister han sorgset och skriver: ”Detta är vår dominerande kultur, och den som skriver är medskyldig.”

Van Goghs rum – och vi ska återkomma till vad denna metafor står för – innehåller vägvisare, elva till antalet, som pekar ut en färdriktning mot andlig mognad och det odelade hjärta som förmår “stärka det mänskliga i det mänskliga”, som han uttrycker det. Under årets apostlafasta, som tar sin början i dag och varar fram till kvällen före den 29 juni, ska vi på denna plats läsa boken och reflektera över dess vägledning. Hur finner vi ”rötter i djupet”? Vad innebär det att vara en Homo spiritus, en andlig människa, och hur blir man det? Vad kännetecknar ett samhälle präglat av godhet?

Detta är en bok där Martin Lönnebo tonar fram som den nutida starets han under mer än ett halvt sekel varit i nordisk kristenhet, en andlig fader och vis vägledare i de ordens allra bästa bemärkelse.