Hemlös Gud
Det tycks som att profetens konstitution, hans tunna hud och melankoliska temperament, intensifierar förmågan att känna något av det Gud känner för sitt folk, hur kär Herren har Israel. Detta är något profeterna över lag inte bara känner till som ett objektivt faktum – de känner av det i sina inälvor.
Det är inlevelsen i Guds hjärta – inte inblicken i framtiden – som är profeternas karisma, deras stora tillgång och bidrag. Deras uppgift är inte att förutsäga framtiden men att göra Gud närvarande i tiden. De låter oss känna hur den sorg som väller fram ur Guds inre är smärtan över hans egen hemlöshet i världen. Om Gud tvingas överge det folk bland vilket han kommit för att bo, var ska han då finna ett hem? Jeremia utbrister i dagens läsning från det fjortonde kapitlet i ett varför som han själv egentligen vet svaret på:
Du Israels hopp, dess räddare i nödens tid, varför är du som en främling i landet, en vandrare som stannar en enda natt?
Gud, som kommit för att bli bofast, har blivit en hemlös. En luffare som ordet också kan översättas. Han som sagt ett obetingat ja till människan är bortstött och förskjuten. Offer för ren och skär svekfullhet hos ett folk lika trolöst som havet. Om Gud är en tillfällig nattgäst är det inte för att han vantrivs. Han är inte längre önskad. Scenen upprepas i evangelierna när hemlösheten blir Jesu livsform:
Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud (Matt 8:20).
Vem har rätt att tala om Guds vrede? Om domen och risken att förlora sin själ? Vem som helst som läst sin bibel och lärt bokstavens läxa? Nej. Den som inte själv känt något av Guds häftiga sorg över att behöva vandra ut i natten, vräkt från sitt hem, vet inget om Guds vrede. Att själlöst twittra om förkastelse och helvete är att förråda Guds hjärta. Närhelst vi möter sådant språk, hos oss själva eller andra, i skrift eller tal, kan vi om inte annat vara säkra på en sak: vårt tal har aldrig varit i verklig beröring med den kärlek som oupphörligt utger sig för världens liv.