Framtidens väg till insikt

 
Till förmiddagskaffet i går läste vi de sista sidorna i Martin Lönnebos roman från 1993, Det odelade hjärtat, som nu varit högläsning under ett par månaders tid. Den på samma gång underfundiga och djupsinniga berättelsen om ett symposium som under ett dygn hålls på månen om hur jorden och själen ska kunna räddas, förblir en av de märkligaste böcker jag läst. Jag refererade till den redan när jag skrev min bok Jungfrumark, då hade den nyss utkommit. Tjugofem år senare känns den ännu mer angelägen.
Med sin påminnelse om vårt universella ansvar har Martin Lönnebos författarskap en oavbruten och osynlig förbindelse med den profetiska traditionen i Bibeln. Det är människans ansvar, i synnerhet ledarnas, som får profeterna att tala. Jesaja angriper ett ambivalent ledarskap som skapar osäkerhet bland dem som söker vägledning: ”Mitt folk, de som leder dig för dig vilse och gör dig osäker om vägen” (Jes 3:12). Goda ledare är varken självsäkra eller osäkra. De inger trygghet just för att de vet att de är ansvariga, och därför måste ta sin uppgift på allvar men utan att ta sig själva alltför allvarligt.
Den judiske filosofen Emmanuel Levinas går så långt att han talar om människan som ”ansvarig för universum”.  Det är denna ansvarighet som ”konstituerar människans identitet” och gör henne lik Gud, menar Levinas. En liknande tanke möter hos Abraham Heschel, som beskriver människan som ”nödvändig för Gud”, om Gud ska kunna fullborda sin plan med världen. ”Människan behövs. Gud är i behov av henne”, skriver Heschel. Samma klarsyn genomsyrar Det odelade hjärtat, och får denna science fiction-roman att mynna ut i en antydan om hur framtidens väg till insikt och universellt ansvar ”går genom ekonomi till ekologi till pneumatologi, ty i sin innersta identitet är människan en andlig varelse”.
Med lågmält hopp avslutar Lönnebo:
Kanske, kanske? Kanske efter några generationer av våldsamma prövningar börjar människan allt mer återfinna sig själv och bli vad hon är.