Frälsning i Filokalia
I introduktionen till sin senaste bok, Looking East in Winter, framhåller Rowan Williams att ett av de viktigaste skälen till att vi som lever i väst behöver fördjupa konversationen med den ortodoxa traditionen, är ett antal i samtiden angelägna frågor som rör antropologin. När det kommer till reflektionen kring sådant som människans natur, känsla och förnuft, miljö och klimat, för att inte tala om individualismens tvetydighet, har den östliga teologiska traditionen rika resurser att bidra med.
Den filokaliska spiritualitetens djupa rötter i den förståelse av människans som Guds avbild som så grundligt utforskas av de grekiska kyrkofäderna, från kappadokierna på 300-talet till Maximos Bekännaren på 600-talet, ger en förståelse av begreppet frälsning som egentligen borde vara självklar men som alltför sällan sätts ord på: frälsning är den naturliga process som, med Andens hjälp, låter oss bli vad vi är.
Konsekvensen av en antropologi där människans avbildslikhet med Gud är ontologisk – en del av hennes natur – är med andra ord en soteriologi, en lära om frälsningen, som innebär en restaurering av det naturliga.
I ljuset från transfigurationen – Kristi förklaring, som just i dag firas i både öst och väst – ser lärjungarna Jesus sådan han är: sann och naturlig människa. När vi speglar oss i Kristus ser vi inte ett ideal att leva upp till, som om vi måste bli något vi inte är (till exempel ”mer andliga”); vi ser sanningen om oss själva. Människan i hennes naturliga tillstånd.
När Första Johannesbrevet framhåller Jesu mänskliga gestalt som det sanningskriterium som prövar andligheten, ges oss urskillningens viktigaste nyckel i kristen tro. Så kan ni se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud. Vad Johannes i detta sammanhang säger är att vi inte fullt ut kan förstå vad vårt naturliga tillstånd innebär utan den uppenbarelse av det mänskliga som Gud ger oss i Jesus Kristus.
Genom Jesu mänsklighet visar Gud sin avsikt med världen och med våra liv. Rowan Williams visar hur det som skiljer Jesus från oss inte är att hans mänskliga natur i något avseende är annorlunda än vår, utan det sätt på vilket han lever ut den. Han ser på världen, och rör vid världen, utan agenda, utan att styras av sitt bekräftelsebehov. Varje människa som gör det sätter världen fri – hon låter den förbli vad den var när den skapades.
