<\/p>\n\n\n\n
Inneb\u00e4r inte det s\u00e4tt att se p\u00e5 k\u00e4rleken som kommer till uttryck i g\u00e5rdagens avslutande citat, att k\u00e4rleken riskerar att generaliseras och d\u00e4rmed bli opersonlig?<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r i sj\u00e4lva verket tv\u00e4rtom menar Rowan Williams i sin l\u00e4sning av Maximos Bek\u00e4nnarens hundra sentenser om k\u00e4rleken i Filokalia<\/em>. Det \u00e4r n\u00e4r jag behandlar min medm\u00e4nniska som betydelsefull enbart i f\u00f6rh\u00e5llande till mig sj\u00e4lv som k\u00e4rleken avpersonaliseras.<\/p>\n\n\n\n Den andres v\u00e4rde \u00e4r inte beroende av vad hon g\u00f6r, allra minst vad hon g\u00f6r f\u00f6r att jag ska k\u00e4nna mig trygg och omtyckt, men uteslutande p\u00e5 vad hon \u00e4r i sig sj\u00e4lv.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Mot den bakgrunden definieras synden i Filokalia<\/em> i allt v\u00e4sentligt som v\u00e5r of\u00f6rm\u00e5ga att se p\u00e5 v\u00e4rlden, inklusive v\u00e5ra medm\u00e4nniskor, p\u00e5 ett otvunget s\u00e4tt, fria \u2019lidelser\u2019. Det vill s\u00e4ga, n\u00e4r vi betraktar v\u00e4rlden och varandra utifr\u00e5n v\u00e5ra egna inbillade behov och fantasier. Den fallna v\u00e4rlden \u00e4r den v\u00e4rld d\u00e4r allt inr\u00e4ttas f\u00f6r att tj\u00e4na jagets agenda. Synden h\u00e5ller oss med andra ord tillbaka s\u00e5 att den naturliga process som l\u00e5ter oss bli oss sj\u00e4lva h\u00e4mmas.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r de filokaliska f\u00e4derna \u00e4r Andens g\u00e5va i dopet den n\u00e5d som \u00e5terst\u00e4ller \u2019naturen\u2019. Det sker inte i ett slag men \u00e4r en p\u00e5g\u00e5ende process i den d\u00f6ptes liv, vad Paulus kallar den \u201dgoda kampen\u201d. Inte s\u00e5 att det \u00e4r tv\u00e5 makter som strider om \u00f6vertaget i den kristne, men i Andens nya v\u00e4rld kan vi inte t\u00e4nka goda tankar utan att vara medvetna om deras motsats. Medvetandet om v\u00e5r kluvenhet \u00e4r det best\u00e5ende arvet fr\u00e5n Adam. Vi k\u00e4nner av kontrasten mellan det goda och de destruktiva tendenserna eftersom vi varit s\u00e5 vana att f\u00f6lja de senare. <\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r i det h\u00e4r sammanhanget Diadochos av Photike anv\u00e4nder den bild som Rowan Williams l\u00e5nat till titeln p\u00e5 sin bok: <\/p>\n\n\n\n Vi \u00e4r som m\u00e4nniskor v\u00e4nda mot \u00f6ster en vintergryning. Solen g\u00e5r upp och v\u00e4rmer v\u00e5r framsida medan vi \u00e4nnu k\u00e4nner av kylan p\u00e5 ryggen.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n \u00c5terigen, bilden handlar inte om att tv\u00e5 andar k\u00e4mpar om \u00f6vertaget inom m\u00e4nniskan \u2013 en f\u00f6rest\u00e4llning som tidvis var utbredd i vissa monastiska kretsar och som filokaliska f\u00f6rfattare som Diadochos tar avst\u00e5nd fr\u00e5n \u2013 men att vi befinner oss i ett vardande d\u00e4r sj\u00e4l och kropp l\u00e5ngsamt vidgar sig f\u00f6r n\u00e5dens r\u00f6relser. Denna n\u00e5d \u00e5terst\u00e4ller avbildens likhet med originalet i all dess f\u00e4rgrikedom, med en annan av Diadochos metaforer.<\/p>\n\n\n\n Den helige Ande \u00e4r konstn\u00e4ren som m\u00e5lar i m\u00e4nniskan likheten med det gudomliga originalet. Eller f\u00f6r att fullt ut anknyta till bilden: Gud m\u00e5lar ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt i det element som \u00e4r m\u00e4nniskans natur. Och han b\u00f6rjar med v\u00e5r frihet, den som g\u00f6r hela detta \u2019f\u00f6retag\u2019 m\u00f6jligt: n\u00e4r m\u00e4nniskans frihet blir en avglans av Guds frihet, kan ocks\u00e5 hennes k\u00e4rlek spegla Guds.<\/p>\n\n\n Inneb\u00e4r inte det s\u00e4tt att se p\u00e5 k\u00e4rleken som kommer till uttryck i g\u00e5rdagens avslutande citat, att k\u00e4rleken riskerar att generaliseras och d\u00e4rmed bli opersonlig? Det \u00e4r i sj\u00e4lva verket tv\u00e4rtom menar Rowan Williams i sin l\u00e4sning av Maximos Bek\u00e4nnarens hundra sentenser om k\u00e4rleken i Filokalia. Det \u00e4r n\u00e4r jag behandlar min medm\u00e4nniska som betydelsefull enbart […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-9453","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9453","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9453"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9453\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9465,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9453\/revisions\/9465"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9453"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9453"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9453"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}