<\/p>\n\n\n\n
Den k\u00e4nsliga fr\u00e5gan om auktoritet h\u00f6r till de verkligt sv\u00e5ra p\u00e5 v\u00e4gen mot en djupare enhet mellan kyrkorna. \u00c4r det Skriften eller traditionen som utg\u00f6r den avg\u00f6rande auktoriteten? Och hur ska man se p\u00e5 fr\u00e5gan om ledarskap i kyrkan?<\/p>\n\n\n\n
Ortodoxa teologer v\u00e4rjer sig b\u00e5de mot protestantisk individualism och romersk-katolsk legalism. Den f\u00f6rra, menar de, leder l\u00e4tt till subjektivitet och anarki, den senare riskerar att bli auktorit\u00e4r. I st\u00e4llet framh\u00e5ller man med eftertryck den helige Andes suver\u00e4nitet. Med Georges Florovskys ord: \u201dTraditionen \u00e4r Andens oavbrutna n\u00e4rvaro \u2026 en karismatisk<\/em> princip, inte en historisk.\u201d Eller som Bulgakov uttrycker det: \u201dTraditionen \u00e4r kyrkans levande minne \u2026 en levande kraft inneboende i en levande organism.\u201d <\/p>\n\n\n\n En f\u00f6rst\u00e5else av traditionen som n\u00e5got annat \u00e4n yttre scheman eller kriterier f\u00f6r sanning, leder naturligt nog till en skepsis mot alla f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e4sta sig vid en yttre auktoritet, om det s\u00e5 handlar om en ofelbar skriftsamling eller ett ofelbart \u00e4mbete. Den “karismatiska principen\u201d inneb\u00e4r att auktoritet i det kristna livet aldrig kan vara n\u00e5got som man blir p\u00e5lagd utifr\u00e5n. I en ber\u00f6md formulering skriver den ryske teologen Alexej Khomiakov p\u00e5 1800-talet: <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n Varken Gud, eller Kristus, eller kyrkan \u00e4r en auktoritet, eftersom en s\u00e5dan best\u00e5r av n\u00e5got yttre. De \u00e4r sanning; de \u00e4r livet f\u00f6r den kristne, hans inre liv.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Khomiakov v\u00e4nde sig d\u00e4rf\u00f6r lidelesfullt mot all uppdelning av Skrift och tradition. Han beskrev Skriften som kyrkans r\u00f6st och vittnesb\u00f6rd: om det till exempel skulle bevisas att Paulus inte skrev Romarbrevet, s\u00e5 skulle kyrkan helt enkelt s\u00e4ga: \u201dDet kommer fr\u00e5n mig.\u201d Brevet \u00e4r ett ord till och av den gemenskap som \u00e4r Kristi kropp.<\/p>\n\n\n\n I ett viktigt kapitel om just tradition visar Rowan Williams i Looking East in Winter<\/em>, hur en rad sentida ortodoxa teologer p\u00e5 ett f\u00f6rtj\u00e4nstfullt s\u00e4tt bidragit till att l\u00f6sa upp den dualism mellan Skrift och tradition som fortfarande pr\u00e4glar m\u00e5nga protestantiska milj\u00f6er. Om vi inser att tradition varken handlar om traditioner<\/em> eller om traditionalism<\/em>, utan om kyrkans liv i b\u00f6n och gudstj\u00e4nst \u2013 blir det tydligare hur Skriften i sig \u00e4r en aspekt av traditionen. Rowan Williams skriver:<\/p>\n\n\n\n Fr\u00e5n en synpunkt \u00e4r ortodoxin inte oenig med protestantismen i synen p\u00e5 det skrivna Ordet som yttersta auktoritet. Men detta Ord igenk\u00e4nns och tolkas inom ramen f\u00f6r en levande gemenskap: Andens liv i kyrkan vittnar samst\u00e4mt med Andens n\u00e4rvaro i Skriften.\u00a0<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Tron v\u00e4xer med andra ord inte genom att vi drar slutsatser utifr\u00e5n yttre fakta eller uppr\u00e4ttar dogmatiska checklistor som ska garantera vad som \u00e4r sant och inte. Varje troende, i egenskap av andeb\u00e4rare och d\u00e4rmed en del av Kristi kropp, \u00e4r b\u00e4rare av traditionen i dess fullhet. Eller som Torsten K\u00e4lvemark brukade uttrycka det: \u201dKyrkan har bara en ledare: Den helige Ande.\u201d Det s\u00e4ger sig sj\u00e4lv att detta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt f\u00e5r avg\u00f6rande konsekvenser, inte s\u00e5 mycket f\u00f6r v\u00e5rt s\u00e4tt att betrakta Bibeln som inspirerad skrift, som f\u00f6r v\u00e5rt s\u00e4tt att anv\u00e4nda och tolka den. Skriftens inspirerade ord kan leda f\u00f6rf\u00e4rande fel om de l\u00e4ses \u00e5tskilda fr\u00e5n traditionen: Anden som ruvar \u00f6ver Kristi kyrka, s\u00e5som \u00f6ver jungfrun Maria.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n Den k\u00e4nsliga fr\u00e5gan om auktoritet h\u00f6r till de verkligt sv\u00e5ra p\u00e5 v\u00e4gen mot en djupare enhet mellan kyrkorna. \u00c4r det Skriften eller traditionen som utg\u00f6r den avg\u00f6rande auktoriteten? Och hur ska man se p\u00e5 fr\u00e5gan om ledarskap i kyrkan? Ortodoxa teologer v\u00e4rjer sig b\u00e5de mot protestantisk individualism och romersk-katolsk legalism. Den f\u00f6rra, menar de, leder […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-9380","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9380","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9380"}],"version-history":[{"count":43,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9380\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9426,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9380\/revisions\/9426"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9380"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9380"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9380"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}