<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r h\u00e4r, i den vision av gudstj\u00e4nsten som tecknas n\u00e4r f\u00f6rfattaren blickar \u00f6sterut, som vi i ordets verkliga mening kan tala om liturgin som en \u201dkarismatisk h\u00e4ndelse\u201d f\u00f6r att anv\u00e4nda Rowan Williams eget uttryck. Den \u00e4r inte bara ett tecken p\u00e5 n\u00e5got vi v\u00e4ntar och hoppas; allt det som framtr\u00e4der i de symboliska handlingarna \u00e4r genom den helige Ande n\u00e4rvarande och verksamt. Rowan Williams citerar i sammanhanget en samtida grekisk biskop, Johannes av Thermopylae:<\/p>\n\n\n\n
I varje tid kan den gudomliga liturgin bli den plats och den tonart genom vilken m\u00e4nniskan l\u00e4mnar bakom sig den blinda f\u00e5ngenskap som pr\u00e4glar hennes liv. Den plats och den tid d\u00e4r hon finner sina b\u00f6ner besvarade och d\u00e4r hennes hopp och l\u00e4ngtan st\u00e4rks. Och om k\u00e4llan f\u00f6r detta \u00e4r verkligheten sj\u00e4lv, inte teoretiska principer, varf\u00f6r skulle d\u00e5 v\u00e5r egen tid ber\u00f6vas en motsvarande fr\u00e4lsning?<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n
Vi sl\u00e5s av hur Rowan Williams oavbrutet \u00e5terkommer till v\u00e5rt ansvar f\u00f6r den v\u00e4rld vi \u00e4r en del av. Hans patos g\u00e4ller en kristen tro som g\u00f6r en skillnad i v\u00e5ra liv och i den h\u00e4r v\u00e4rlden. Och han \u00e4r djupt medveten om att talet om att p\u00e5 ett f\u00f6rnyat s\u00e4tt f\u00f6ra in evangeliet i den samtida kulturen med liturgin som grund kan l\u00e5ta b\u00e5de romantiskt och orealistiskt \u2013 \u201ds\u00e5 l\u00e4nge vi uppfattar liturgin som den slutna v\u00e4rld av rituella koder som kritiserades s\u00e5 skarpt av ortodoxa teologer som Schmemann och Cl\u00e9ment\u201d, som han uttrycker det. Men om vi menar allvar med att till v\u00e5r omv\u00e4rld vilja f\u00f6rmedla en vision av en ny v\u00e4rld som p\u00e5 djupet h\u00e4nger ihop med v\u00e4rlden s\u00e5dan vi k\u00e4nner den, d\u00e5 m\u00e5ste \u201dden liturgiska akten\u201d f\u00e5 utg\u00f6ra br\u00e4nnpunkten i denna vision.<\/p>\n\n\n\n
Som den ortodoxa tradition representerad av Cl\u00e9ment och andra framh\u00e5ller, \u00e4r den fr\u00e5ga vi beh\u00f6ver st\u00e4lla oss sj\u00e4lva om gudstj\u00e4nsten i v\u00e5ra kyrkor, inte om den \u00e4r instruktiv eller ens omedelbart begriplig, \u00e4n mindre om den \u00e4r underh\u00e5llande, utan om den \u00e4r grundad i lyssnandet till det Ord och den h\u00e4ndelse som har satt punkt f\u00f6r all m\u00e4nsklig solipsism*.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n
Om evangeliet \u00e4r mer \u00e4n bara \u00e4nnu en ideologi eller teori, s\u00e5 \u00e4r det h\u00e4r vi m\u00e5ste b\u00f6rja, menar Rowan Williams. Medvetna om att en kristen \u201dinbrytning\u201d i v\u00e5r kultur inte erbjuder l\u00f6sningar p\u00e5 diskreta problem eller positiva upplevelser f\u00f6r att \u00f6vervinna tvivel och lidande. Som n\u00e4r Cl\u00e9ment citerar en rysk kristen som i ett TV-program under den sovjetiska eran fick fr\u00e5gan om kristendomen gjorde henne lycklig. Hon svarade d\u00e5: \u201dMan \u00e4r inte en kristen, och g\u00e5r inte i kyrkan, f\u00f6r att bli lycklig. Man \u00e4r det f\u00f6r att bli levande.\u201d<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 vilket s\u00e4tt kan liturgin ge konkretion \u00e5t den insikten? fr\u00e5gar Rowan Williams i avslutningen av kapitlet Liturgical humanism<\/em>. Och han till\u00e4gger: \u201dOm vi kan besvara den fr\u00e5gan, d\u00e5 har vi l\u00e4rt oss var vi kan finna en helgjuten humanism.\u201d<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
*Solipsism<\/em> \u00e4r en filosofisk term som betecknar att det enda som existerar \u00e4r den egna upplevelsen<\/p>\n\n\n
\n <\/div>\n\n\n\n<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det \u00e4r h\u00e4r, i den vision av gudstj\u00e4nsten som tecknas n\u00e4r f\u00f6rfattaren blickar \u00f6sterut, som vi i ordets verkliga mening kan tala om liturgin som en \u201dkarismatisk h\u00e4ndelse\u201d f\u00f6r att anv\u00e4nda Rowan Williams eget uttryck. Den \u00e4r inte bara ett tecken p\u00e5 n\u00e5got vi v\u00e4ntar och hoppas; allt det som framtr\u00e4der i de symboliska handlingarna […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-9369","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9369","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9369"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9369\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9379,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9369\/revisions\/9379"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9369"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9369"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9369"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}