<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Mycket av det vi s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt antytt om gudstj\u00e4nsten \u00e4r naturligtvis inte unikt f\u00f6r \u00f6stkyrkan. Den som firar m\u00e4ssan enligt den v\u00e4stliga riten kan k\u00e4nna igen sig i det mesta. Att Rowan Williams betonar det han g\u00f6r n\u00e4r han blickar \u00f6sterut beror p\u00e5 den ortodoxa traditionens skarpa vision av hur liturgin \u00e4r den h\u00e4ndelse som definierar kyrkan. Och d\u00e5 inte bara genom vad gudstj\u00e4nsten ger uttryck f\u00f6r i ord, utan framf\u00f6r allt genom dess karakt\u00e4r av manifestation<\/em>.<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r en teologi som f\u00f6rv\u00e4ntar sig att finna en antropologi i liturgin p\u00e5 ett s\u00e4tt som v\u00e4stliga teologier inte gjort \u2026 V\u00e5rt utforskande av vad vi \u00e4r med om n\u00e4r vi firar gudstj\u00e4nst kommer inte i n\u00e4rheten av det s\u00e4tt p\u00e5 vilket teologer som Cl\u00e9ment och Schmemann ser hur det liturgiska skeendet formar en specifik kultur och en specifik f\u00f6rst\u00e5else av den m\u00e4nskliga identiteten.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Vad \u00e4r det Rowan Williams syftar till h\u00e4r? Vad \u00e4r det i f\u00f6rst\u00e5elsen av m\u00e4nniskan som framtr\u00e4der med s\u00e5dan klarhet i den ortodoxa liturgin? <\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r att m\u00e4nniskan, n\u00e4r hon \u00e4r sig sj\u00e4lv, befrias fr\u00e5n all sj\u00e4lvcentrering. Utm\u00e4rkande f\u00f6r m\u00e4nniskan som person \u00e4r inte hennes individuella vilja och dess agenda. “Vilka och vad vi \u00e4r definieras i allt v\u00e4sentligt av den frikostiga inbjudan att dela den outgrundlige Andres liv\u201d, skriver Rowan Williams. I m\u00e4ssan m\u00f6ter vi oss sj\u00e4lva i ett ljus som f\u00e5r alla fr\u00e5gor om dominans, och d\u00e4rmed rivalitet, att uppl\u00f6sas. \u201dGud \u00e4r ingen konkurrent till oss\u201d, som han uttrycker det. Med den insikten framtr\u00e4der en radikalt annorlunda f\u00f6rst\u00e5else av begreppet frihet. <\/p>\n\n\n\n Rowan Williams s\u00e4tter h\u00e4r ord p\u00e5 vad han kallar en \u201dliturgisk skepsis\u201d i f\u00f6rh\u00e5llande till vissa m\u00e4nskliga anspr\u00e5k och fiktiva f\u00f6rest\u00e4llningar. Det g\u00e4ller till exempel hur s\u00e5 mycket av dagens politiska retorik betraktar modernitetens liberala ideologier som sj\u00e4lvklara, omedvetna om den teologiska reflexion som historiskt placerade fr\u00e5gor om r\u00e4ttigheter och m\u00e4nsklig v\u00e4rdighet p\u00e5 kartan. Men det g\u00e4ller ocks\u00e5 v\u00e5r ovilja till n\u00e5gon som helst sj\u00e4lvbeh\u00e4rskning, s\u00e5v\u00e4l globalt som p\u00e5 individniv\u00e5, n\u00e4r det kommer till den framtid vi \u00e4r med och skapar. Med emfas framh\u00e5ller Rowan Williams hur \u201den liturgisk humanism\u201d g\u00f6r oss djupt misst\u00e4nksamma mot v\u00e5rt sj\u00e4lvcentrerade s\u00e4tt att leva i f\u00f6rh\u00e5llande till ansvaret f\u00f6r jordens framtid:<\/p>\n\n\n\n Om vi inte inser vad v\u00e5rt sj\u00e4lvupptagna beteende g\u00f6r med oss, hur vi som m\u00e4nniskor korrumperas genom v\u00e5r likgiltighet f\u00f6r planetens framtid, f\u00e5r vi sv\u00e5rt att l\u00e5ta v\u00e5ra liv formas utifr\u00e5n ett annat slags framtid: det kommande riket, den f\u00f6rsonade m\u00e4nskligheten och naturen.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Det \u00e4r denna framtid som l\u00e4mnar avtryck i v\u00e5ra liv n\u00e4r vi firar m\u00e4ssa. Den “liturgiska m\u00e4nniskans” privilegium \u00e4r att ha m\u00f6tt en str\u00e5le av ljus fr\u00e5n framtiden. I det ljuset s\u00e4nds vi ut i v\u00e4rlden f\u00f6r att f\u00f6regripa Guds framtid i nutid.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n Mycket av det vi s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt antytt om gudstj\u00e4nsten \u00e4r naturligtvis inte unikt f\u00f6r \u00f6stkyrkan. Den som firar m\u00e4ssan enligt den v\u00e4stliga riten kan k\u00e4nna igen sig i det mesta. Att Rowan Williams betonar det han g\u00f6r n\u00e4r han blickar \u00f6sterut beror p\u00e5 den ortodoxa traditionens skarpa vision av hur liturgin \u00e4r den h\u00e4ndelse […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-9265","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9265","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9265"}],"version-history":[{"count":78,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9265\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9523,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9265\/revisions\/9523"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9265"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9265"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9265"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}