<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Den kristna liturgin \u00e4r p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt knuten till minnet<\/em>. Det g\u00e4ller ocks\u00e5 v\u00e5r m\u00e4nskliga identitet. Ber\u00f6vade v\u00e5rt minne blir vi fr\u00e4mlingar f\u00f6r oss sj\u00e4lva, eftersom v\u00e5r identitet \u00e4r f\u00f6rbunden med v\u00e5r historia, det vi relaterar till genom att minnas. <\/p>\n\n\n\n G\u00f6r detta till minne av mig<\/em>, \u00e4r ett av m\u00e4ssans mest centrala ord. Genom minnet av Kristus \u2013 hans liv, lidande, d\u00f6d, uppst\u00e5ndelse och himmelsf\u00e4rd \u2013 \u00f6verskrids tiden. Det f\u00f6rflutna, det vi firar minnet av, blir en del av v\u00e5ra liv och v\u00e5r identitet. Men i liturgin formas v\u00e5r m\u00e4nskliga existens inte bara av n\u00e5got som utspelat sig i historien, utan ocks\u00e5 av vad som v\u00e4ntar i framtiden. En av de mest kommenterade b\u00f6nerna i den ortodoxa Chrysostomosliturgin \u00e4r den s\u00e5 kallade anamnesen<\/em>, den \u00e5minnelseb\u00f6n som f\u00f6ljer direkt efter instiftelseorden. Den inleds med f\u00f6ljande ord:<\/p>\n\n\n\n Enligt hans fr\u00e4lsande befallning firar vi \u00e5minnelsen av allt som skett f\u00f6r v\u00e5r skull: korset, graven, uppst\u00e5ndelsen p\u00e5 den tredje dagen, himmelsf\u00e4rden, platsen p\u00e5 din h\u00f6gra sida och hans \u00e5terkomst i h\u00e4rlighet.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n De f\u00f6rsta leden i denna b\u00f6n \u00e4r logiska. Vi minns det som h\u00f6r historien till. Men s\u00e5 kommer orden om att vi firar minnet av\u00a0hans \u00e5terkomst i h\u00e4rlighet<\/em>. Det g\u00e5r v\u00e4l inte? Kan man minnas framtiden? H\u00e4r r\u00f6r vi vid ett stort mysterium. Minnet str\u00e4cker sig inte bara bak\u00e5t, det r\u00f6r inte bara vid nuet, men sp\u00e4nner in i framtiden. Genom minnet famnar vi den slutliga akt som vi ber om \u2013 att Gud ska bli \u201dallt \u00f6verallt\u201d \u2013 och som redan \u00e4r h\u00e4r och nu i liturgin. De vi \u00e4r, skriver Rowan Williams, formas av vad som har skett och, i viss mening, av vad v\u00e5rt hopp str\u00e4cker sig efter. Vi l\u00e5ter v\u00e5r m\u00e4nskliga identitet rotas b\u00e5de i det f\u00f6rflutna och i den framtid vi \u00e4nnu inte sett.\u00a0<\/p>\n\n\n\n Men den liturgiska tiden och \u00e5minnelsen f\u00e5r aldrig handla om en flykt in i ett parallellt universum. Rowan Williams anknyter h\u00e4r till den ryske pr\u00e4sten Alexander Schmemann och dennes vision om Guds rike, som alltid \u00e4r identiskt med en materiell och social v\u00e4rld. Det \u00e4r denna<\/em> v\u00e4rld, genomlyst av Kristus, som vi ber om med orden \u201dL\u00e5t ditt rike komma\u201d. Med Rowan Williams ord: <\/p>\n\n\n\n Varje handling som vi utf\u00f6r i liturgin transformeras av den helige Ande till att bli vad den \u00e4r, <\/em>en \u2019verklig symbol\u2019 av vad den manifesterar … Snarare \u00e4n att l\u00e5ta oss f\u00e4rdas bort fr\u00e5n den h\u00e4r v\u00e4rlden in i ett slags virtuell religi\u00f6s verklighet, avt\u00e4cker dessa handlingar den mening som latent d\u00f6ljer sig i den v\u00e4rld vi k\u00e4nner.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Po\u00e4ngen med liturgin \u00e4r att \u00e5terf\u00f6ra oss till de vi verkligen \u00e4r i Guds \u00f6gon: i relation till Gud, varandra och skapelsen. Med T S Eliots ord i Four Quartets<\/em>: “att k\u00e4nna platsen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen\u201d. <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Den kristna liturgin \u00e4r p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt knuten till minnet. Det g\u00e4ller ocks\u00e5 v\u00e5r m\u00e4nskliga identitet. Ber\u00f6vade v\u00e5rt minne blir vi fr\u00e4mlingar f\u00f6r oss sj\u00e4lva, eftersom v\u00e5r identitet \u00e4r f\u00f6rbunden med v\u00e5r historia, det vi relaterar till genom att minnas. G\u00f6r detta till minne av mig, \u00e4r ett av m\u00e4ssans mest centrala ord. Genom minnet […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-9244","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9244","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9244"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9244\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9511,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9244\/revisions\/9511"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9244"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9244"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9244"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}