<\/p>\n\n\n\n
Om en \u201dliturgisk m\u00e4nniska\u201d \u00e4r en m\u00e4nniska \u00f6verv\u00e4ldigad av ett tilltal fr\u00e5n Gud, inneb\u00e4r det att liturgins spr\u00e5k och handlingar kr\u00e4ver tid<\/em> (vilket inte \u00e4r detsamma som att gudstj\u00e4nsten m\u00e5ste dra ut p\u00e5 tiden.) Liturgi \u00e4r inte liktydigt med en ritual, en stiliserad f\u00f6rest\u00e4llning med en tydlig b\u00f6rjan och ett tydligt slut. Vad \u00e4r det d\u00e5? Rowan Williams beskriver gudstj\u00e4nsten som \u201dett tidsskede under vilket \u00f6verg\u00e5ngen sker fr\u00e5n en v\u00e4rld till en annan\u201d.<\/p>\n\n\n\n Denna \u00f6verg\u00e5ng \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs p\u00e5 flera s\u00e4tt i den ortodoxa liturgin, bland annat i vad som kallas lilla och stora int\u00e5get genom ikonostasen. (I lilla int\u00e5get b\u00e4rs evangeliet ut till folket; i stora int\u00e5get b\u00e4rs de heliga g\u00e5vorna ut.) Vid dessa \u201d\u00f6verg\u00e5ngar\u201d sker en r\u00f6relse i gudstj\u00e4nsten, inte godtycklig eller planl\u00f6s, men en r\u00f6relse som drar de f\u00f6rsamlade fr\u00e5n en v\u00e4rld till en annan. Det \u00e4r en passage fr\u00e5n en v\u00e4rld pr\u00e4glad av d\u00f6dens krafter till en v\u00e4rld som d\u00f6den inte r\u00e5r p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n Liturgins tid \u00e4r tiden n\u00e4r denna passage \u00e4ger rum. Medvetna om att vi lever \u201di riktning mot v\u00e5r d\u00f6d\u201d, med ett uttryck av den tyske filosofen Heidegger, i en v\u00e4rld d\u00e4r vi st\u00e5r i strid med oss sj\u00e4lva p\u00e5 samma g\u00e5ng som vi inte kan undkomma oss sj\u00e4lva, \u00f6ppnar liturgin en ny horisont. Den tar oss till en \u201dplats\u201d d\u00e4r tiden \u00e4r \u00e5terl\u00f6st och d\u00f6den ligger bakom oss. Inte genom att trivialisera eller ignorera d\u00f6den, men genom att passera rakt igenom den. Kristi kors utg\u00f6r denna passage.<\/p>\n\n\n\n I \u00f6stkyrkans ikonografi skildras uppst\u00e5ndelsen som ett nedstigande i underjorden; d\u00e4rifr\u00e5n tar Kristus med sig Adam och Eva och de heliga i det f\u00f6rsta f\u00f6rbundet. \u201dDenna bild f\u00e5ngar sj\u00e4lva hj\u00e4rtat av den liturgiska tiden<\/em>\u201d, skriver Rowan Williams. Liturgins drama blir h\u00e4r en resa i riktning mot liv f\u00f6rutan slut. <\/p>\n\n\n\n Men \u00f6verg\u00e5ngen f\u00f6ruts\u00e4tter att vi p\u00e5 allvar ser v\u00e5r d\u00f6dlighet i \u00f6gonen, det s\u00e4tt p\u00e5 vilket d\u00f6den kastar sin skugga \u00f6ver v\u00e5ra handlingar och relationer. N\u00e4r vi, i ljuset av uppst\u00e5ndelsen, k\u00e4nns vid v\u00e5r fruktan f\u00f6r d\u00f6den och \u00f6vervinner den, \u00f6ppnar sig en ny m\u00f6jlighet. I det liturgiska skeendets crescendo, n\u00e4r Kristi liv och d\u00f6d \u00e4r n\u00e4rvarande och den helige Ande frig\u00f6rs, blir den f\u00f6rvandlade materien, br\u00f6d och vin i en enkel m\u00e5ltid, en f\u00f6rsmak av den ur d\u00f6dens grepp befriade skapelsen.<\/p>\n\n\n\n Detta \u00e4r sakramentets inneb\u00f6rd: Den materiella v\u00e4rlden, sammanfattad i nattvardens br\u00f6d och dryck, \u00e4r varken en fiende att \u00f6vervinna eller ett f\u00f6rr\u00e5dshus med tillg\u00e5ngar att profitera p\u00e5, men en v\u00e4g till gemenskap med Gud och varandra. Liturgin tar oss inte med in i n\u00e5got \u00f6vernaturligt, en okroppslig v\u00e4rld av ideal. Den nya v\u00e4rlden \u00e4r formad av specifika handlingar \u2013 den fysiskt f\u00f6rsamlade gemenskapen som lyssnar, ger sitt gensvar och delar en m\u00e5ltid av materiens stoff i vissheten om att ha passerat fr\u00e5n en \u201dv\u00e4rld\u201d till en annan.<\/p>\n\n\n Om en \u201dliturgisk m\u00e4nniska\u201d \u00e4r en m\u00e4nniska \u00f6verv\u00e4ldigad av ett tilltal fr\u00e5n Gud, inneb\u00e4r det att liturgins spr\u00e5k och handlingar kr\u00e4ver tid (vilket inte \u00e4r detsamma som att gudstj\u00e4nsten m\u00e5ste dra ut p\u00e5 tiden.) Liturgi \u00e4r inte liktydigt med en ritual, en stiliserad f\u00f6rest\u00e4llning med en tydlig b\u00f6rjan och ett tydligt slut. Vad \u00e4r det d\u00e5? Rowan […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-9200","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9200","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9200"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9200\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9218,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9200\/revisions\/9218"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9200"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9200"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9200"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}