Hur blir en kristen antropologi, en f\u00f6rst\u00e5else av m\u00e4nniskans identitet, synlig i liturgin? <\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r Rowan Williams n\u00e4rmar sig denna fr\u00e5ga g\u00f6r han det utifr\u00e5n den po\u00e4ng han reflekterat \u00f6ver i kapitlets inledning, att vi som m\u00e4nniskor blir dem vi \u00e4r genom att n\u00e5gon tilltalar oss. Liturgins spr\u00e5k \u00e4r i allt v\u00e4sentligt ett gensvar p\u00e5 ett tilltal. N\u00e5gon adresserar oss och vi svarar. Om gudstj\u00e4nstens spr\u00e5k blir sj\u00e4lvupptaget, till exempel genom att de som talar oavbrutet \u00e4gnar sig \u00e5t att inf\u00f6r en verklig eller inbillad f\u00f6rsamling redog\u00f6ra f\u00f6r vad de s\u00e4ger eller g\u00f6r, d\u00e5 har gudstj\u00e4nsten f\u00f6rfelat sitt syfte. Han skriver:<\/p>\n\n\n\n
Liturgins spr\u00e5k \u00e4r f\u00f6rsamlingens gensvar p\u00e5 Guds n\u00e4rvaro i det f\u00f6rkunnade eller reciterade Ordet, och best\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r i huvudsak av tillbedjan, f\u00f6rb\u00f6n, tacks\u00e4gelse.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n
Liturgins v\u00e4sentliga pronomen \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r andra person singular<\/em>, det vill s\u00e4ga ett jags tilltal till ett du. Enbart i undantagsfall och under vissa omst\u00e4ndigheter b\u00f6r andra person plural<\/em> (att n\u00e5gon talar till f\u00f6rsamlingen om dem) anv\u00e4ndas i liturgin. Rowan Williams kommenterar:<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r liturgin b\u00f6rjar domineras av uppmaningar, f\u00f6r att inte s\u00e4ga f\u00f6rklaringar av vad som p\u00e5g\u00e5r, st\u00e5r den i allvarlig fara att bli en spegel av den egna f\u00f6rsamlingens ambitioner och bekymmer \u2026 Den har d\u00e5 upph\u00f6rt att visa h\u00e4n mot n\u00e5got annat \u00e4n sig sj\u00e4lv. N\u00e4r spr\u00e5ket i gudstj\u00e4nsten \u00e4r ett gensvar p\u00e5 vad man uppfattar vara ett initiativ fr\u00e5n \u201dannat h\u00e5ll\u201d, kan n\u00e5gra bli \u00f6vertygade om att det verkligen finns ett \u201dannat h\u00e5ll\u201d, medan andra inte blir det. D\u00e4remot kan ett s\u00e5dant spr\u00e5k knappast f\u00f6rv\u00e4xlas med en \u00f6vning i inb\u00f6rdes uppbyggelse, putsandet p\u00e5 en gemensam sj\u00e4lvbild.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n
Ett spr\u00e5k i gudstj\u00e4nsten som riktar sig till Gud och \u00e4r uttryck f\u00f6r en insikt om vem Gud \u00e4r \u2013 som i\u00a0Trisagion<\/em>\u00a0eller\u00a0Sanctus<\/em>\u00a0eller Gloria<\/em>\u00a0\u2013 ger p\u00e5 samma g\u00e5ng uttryck f\u00f6r vilka vi \u00e4r som talar. Vi \u00e4r\u00a0mottagare<\/em>\u00a0av ett budskap innan vi \u00f6ppnar munnen f\u00f6r att tala, och kan d\u00e4rf\u00f6r alltid bli avbrutna. Det ligger i sakens natur att detta spr\u00e5k k\u00e4nnetecknas av \u00e5terh\u00e5llsamhet, \u00e4ven n\u00e4r de ord vi anv\u00e4nder \u00e4r dj\u00e4rva \u2013 som i\u00a0Sanctus<\/em>\u00a0eller\u00a0Gloria<\/em>\u00a0\u2013 eftersom v\u00e5ra ord trevar efter att “sp\u00e5ra\u201d den handling som gett upphov till orden.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
H\u00e4r ger Rowan Williams redskap till en kritisk pr\u00f6vning av gudstj\u00e4nstens spr\u00e5k genom att visa hur den liturgiska teologin utmanar v\u00e5ra f\u00f6rs\u00f6k att bl\u00e5sa liv i tron med ett inomv\u00e4rldsligt spr\u00e5k, med ord som inte \u00e4r ett svar p\u00e5 ett tilltal fr\u00e5n “annat h\u00e5ll”.<\/p>\n\n\n
\n <\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Hur blir en kristen antropologi, en f\u00f6rst\u00e5else av m\u00e4nniskans identitet, synlig i liturgin? N\u00e4r Rowan Williams n\u00e4rmar sig denna fr\u00e5ga g\u00f6r han det utifr\u00e5n den po\u00e4ng han reflekterat \u00f6ver i kapitlets inledning, att vi som m\u00e4nniskor blir dem vi \u00e4r genom att n\u00e5gon tilltalar oss. Liturgins spr\u00e5k \u00e4r i allt v\u00e4sentligt ett gensvar p\u00e5 ett […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-9169","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9169","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9169"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9169\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9199,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9169\/revisions\/9199"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9169"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9169"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9169"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}