<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Po\u00e4ngen med uppenbarelsen \u2013 f\u00f6r att referera till g\u00e5rdagens text \u2013 \u00e4r att den f\u00f6ruts\u00e4tter en Gud som \u00e4r\u00a0personlig<\/em>\u00a0och\u00a0fri<\/em>. Om en s\u00e5dan Gud tar oss i anspr\u00e5k, tilltalar oss, \u00e4r v\u00e5r m\u00e4nskliga identitet inget vi sj\u00e4lva \u00e4ger. Autonomi \u2013 s\u00e5 som vi ofta f\u00f6rest\u00e4ller oss oberoende och sj\u00e4lvst\u00e4ndighet \u2013 \u00e4r en illusion. Vi \u00e4r de vi \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att n\u00e5gon s\u00f6ker v\u00e5r uppm\u00e4rksamhet \u2013 n\u00e5gon som i alla avseenden \u00e4r \u201doutgrundlig, ofattbar, outs\u00e4glig\u201d, som det heter i en av de orientaliska eukaristiska b\u00f6nerna.\u00a0<\/p>\n\n\n\n Att vara m\u00e4nniska \u00e4r att vara uppfordrad att svara. Och mer \u00e4n s\u00e5: det \u00e4r att vara kallad till samh\u00f6righet och gemenskap. Kallelsen att svara \u2013 och svara inf\u00f6r \u2013 n\u00e5gon annan \u00e4n oss sj\u00e4lva \u00e4r s\u00e5 sammanv\u00e4vd med v\u00e5r m\u00e4nskliga identitet att v\u00e5r existens \u00e4r helt avh\u00e4ngig den. Utan den andre upph\u00f6r vi att leva. \u201dVarje annan person\u201d, skriver Rowan Williams, \u201d\u00e4r f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r Guds uppm\u00e4rksamhet, och att se in i en annan m\u00e4nniskas ansikte \u00e4r att se in i n\u00e5gon som \u00e4r i blickpunkten f\u00f6r en gr\u00e4nsl\u00f6s omsorg.\u201d <\/p>\n\n\n\n H\u00e4r \u00e4r grunden f\u00f6r en kristen \u201dhumanism\u201d: en vision av varje m\u00e4nskligt ansikte som f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en sj\u00e4lvutgivande k\u00e4rlek. Det inneb\u00e4r att en m\u00e4nniskas v\u00e4rde och dignitet aldrig kan vara villkorat, aldrig beroende av status, prestation, \u00e5lder, ras eller annat. Rowan Williams kommenterar:<\/p>\n\n\n\n Inbjudan att besvara den k\u00e4rlek som av evighet gjort anspr\u00e5k p\u00e5 mig, \u00e4r p\u00e5 samma g\u00e5ng en inbjudan att v\u00e4nda mig mot den andre, den m\u00e4nniska som likt mig redan \u00e4r sedd av Gud och f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r Guds omsorg.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n H\u00e4r framtr\u00e4der konturerna av den \u2019humanism\u2019 som f\u00e5r Olivier Cl\u00e9ment att tala om \u201dbr\u00f6ders och systrars sakrament\u201d, v\u00e5r n\u00e4sta som \u201den annan Kristus\u201d. Tron p\u00e5 den kristna uppenbarelsen drar in oss i en kretsr\u00f6relse d\u00e4r sk\u00e5dandet av Gud i den uppenbarades, Jesu Kristi, ansikte, och inbjudan att igenk\u00e4nna och tj\u00e4na medm\u00e4nniskan \u00e4r del av samma kontemplativa akt. Och \u2013 som Cl\u00e9ment inte upph\u00f6r att p\u00e5peka \u2013 den \u201dandre\u201d i f\u00f6rh\u00e5llande till oss \u00e4r \u00e4ven den icke-m\u00e4nskliga skapelsen, som vi \u00e4r kallade att leva i f\u00f6rsoning med, inte bek\u00e4mpa men inte heller absorberas av.<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r mot denna bakgrund gudstj\u00e4nsten, i synnerhet den eukaristiska liturgin, framst\u00e5r som den plats d\u00e4r den nya m\u00e4nniskan blir synlig. I liturgin sker tillv\u00e4njningen till ett kontemplativt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt, inte bara till Gud, men till s\u00e5v\u00e4l den m\u00e4nskliga som den icke-m\u00e4nskliga skapelsen. De \u00e4r b\u00e5da den \u201dandre\u201d, o\u00e4ndligt \u00e4lskade av den Gud som \u00e4lskar oss, och utan vilka vi inte kan f\u00f6rverkliga v\u00e5r m\u00e4nskliga identitet och bli oss sj\u00e4lva.<\/p>\n\n\n\n Nu b\u00f6rjar vad Rowan Williams kallar en liturgisk humanism<\/em>, sambandet mellan antropologi och liturgi,<\/em> att klarna!<\/p>\n\n\n Po\u00e4ngen med uppenbarelsen \u2013 f\u00f6r att referera till g\u00e5rdagens text \u2013 \u00e4r att den f\u00f6ruts\u00e4tter en Gud som \u00e4r\u00a0personlig\u00a0och\u00a0fri. Om en s\u00e5dan Gud tar oss i anspr\u00e5k, tilltalar oss, \u00e4r v\u00e5r m\u00e4nskliga identitet inget vi sj\u00e4lva \u00e4ger. Autonomi \u2013 s\u00e5 som vi ofta f\u00f6rest\u00e4ller oss oberoende och sj\u00e4lvst\u00e4ndighet \u2013 \u00e4r en illusion. Vi \u00e4r de […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-9157","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9157","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9157"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9157\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9507,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9157\/revisions\/9507"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9157"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9157"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9157"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}