<\/p>\n\n\n\n
Olfert Ricard var en av Danmarks fr\u00e4msta f\u00f6rkunnare och andliga ledare under det tidiga 1900-talet. Han blev aldrig biskop, trots att m\u00e5nga ville se honom i \u00e4mbetet. Hans egen kommentar var:<\/p>\n\n\n\n
\u2013 S\u00e5 obetydlig var jag inte.<\/p>\n\n\n\n
Vad \u00e4r egentligen en biskop (den frikyrklige kan l\u00e4sa: f\u00f6rsamlingsf\u00f6rest\u00e5ndare)? Hur blir<\/em> man biskop, och d\u00e5 inte bara i betydelsen innehavare av en biskopstitel?<\/p>\n\n\n\n Biskopen i den tidiga kyrkan var ingen stiftsadministrat\u00f6r, inte heller var \u00e4mbetet av enbart formell eller juridisk art. I en ess\u00e4 om biskops\u00e4mbetet i den unga kyrkan menar Christian Braw att martyriet \u00e4r en nyckel till att f\u00f6rst\u00e5 det hela (Livskraftens lerk\u00e4rl<\/em>, Artos 2018). N\u00e4r till exempel Cyprianus v\u00e4ljs till biskop av Karthago p\u00e5 200-talet heter det att f\u00f6rsamlingen \u201ds\u00f6kte inte endast en biskop utan ett blivande blodsvittne\u201d. Att bli biskop var att bli invigd till martyrium.<\/p>\n\n\n\n Biskopens auktoritet bestod allts\u00e5 inte bara i att denne blivit vald och insatt under h\u00f6gtidliga former, den var karismatisk<\/em> i betydelsen att man k\u00e4nde igen den gemensamma tron i biskopens ord och liv. Ett igenk\u00e4nnande som Jesus beskriver i sin karakt\u00e4ristik av den gode herden\/ledaren: \u201dF\u00e5ren f\u00f6ljer honom, eftersom de k\u00e4nner igen hans r\u00f6st.\u201d<\/p>\n\n\n\n Nu var inte alla biskopar under f\u00f6rf\u00f6ljelsetiderna i den unga kyrkan beredda att bli martyrer. N\u00e5gra avf\u00f6ll, andra f\u00f6ll offer f\u00f6r kravet att offra till kejsaren eller f\u00f6rs\u00f6kte komma undan genom att muta sig fria. Hur man skulle se p\u00e5 dem efter\u00e5t kom att bli en br\u00e4nnande fr\u00e5ga. Kunde den som svikit v\u00e4nda tillbaka och f\u00f6rbli biskop \u00e4ven efter att han f\u00f6rlorat sin karismatiska auktoritet, och i s\u00e5 fall hur?<\/p>\n\n\n\n De som inte erk\u00e4nde svikarna kom att kallas donatister<\/em> efter sin ledare. De menade att man inte utan vidare kunde \u00e5terins\u00e4tta personer i biskops\u00e4mbetet som varit f\u00f6rr\u00e4dare. M\u00e5nga tyckte att de gick f\u00f6r l\u00e5ngt i sin iver att bevara kyrkans helighet, och den linje de drev f\u00f6rlorade. Augustinus f\u00f6rs\u00f6kte l\u00f6sa fr\u00e5gan genom att framh\u00e5lla att det heliga i kyrkan identifieras med hennes ordningar. Vad som med ett latinskt uttryck kallas ex opere operato<\/em>. Sakramentet \u00e4r giltigt i kraft att Kristi ord, oberoende av vem som f\u00f6rmedlar det.<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r ett viktigt perspektiv. Men \u00e4r det svaret tillr\u00e4ckligt? Hur l\u00e5ngt kan man g\u00e5 n\u00e4r det g\u00e4ller att skilja mellan den r\u00e4tta ordningen och det heliga livet? Fr\u00e5gan har fortsatt att h\u00e4nga i luften under kyrkans historia. Den \u00e4r fortfarande obesvarad.<\/p>\n\n\n\n Samtidigt f\u00e5r den ett svar varje g\u00e5ng en biskop inte drar sig f\u00f6r att ta den oundvikliga konflikten med ett samh\u00e4lle som kr\u00e4ver en annan lojalitet. Som Christian Braw uttrycker saken: s\u00e5dana kyrkliga ledare innehar inte bara biskopstiteln. De blir<\/em> biskopar. Alternativet heter obetydlighet.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n Olfert Ricard var en av Danmarks fr\u00e4msta f\u00f6rkunnare och andliga ledare under det tidiga 1900-talet. Han blev aldrig biskop, trots att m\u00e5nga ville se honom i \u00e4mbetet. Hans egen kommentar var: \u2013 S\u00e5 obetydlig var jag inte. Vad \u00e4r egentligen en biskop (den frikyrklige kan l\u00e4sa: f\u00f6rsamlingsf\u00f6rest\u00e5ndare)? Hur blir man biskop, och d\u00e5 inte bara i betydelsen […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-8820","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8820","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8820"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8820\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8830,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8820\/revisions\/8830"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8820"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8820"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8820"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}