<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Med sex m\u00e5nader kvar till jul firar kyrkan i dag Johannes d\u00f6parens f\u00f6delse (i Den Svenska Evangelieboken infaller den numera som firningsdag s\u00f6ndagen efter midsommardagen). Johannes \u00e4r l\u00e4nken mellan de tv\u00e5 f\u00f6rbunden, mellan den judiska traditionen och den kristna, och framh\u00e5ller kontinuiteten mellan dessa. N\u00e4r Jesus kommer vandrande ner mot Jordandalen pekar Johannes ut honom och utbrister: \u201dD\u00e4r \u00e4r Guds lamm som tar bort v\u00e4rldens synd” (Joh 1:29).<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r dem som h\u00f6rde orden och s\u00e5g Johannes peka ut Jesus var anspr\u00e5ket oerh\u00f6rt. Lammet \u00e4r i Johannes d\u00f6parens vittnesb\u00f6rd en metafor \u2013 inte en liknelse som n\u00e4r man s\u00e4ger att \u201dJesus \u00e4r som ett lamm\u201d \u2013 som betecknar identitet. I Gamla testamentet \u00e4r lammet ett offerdjur, och n\u00e4r Jesus d\u00e4rf\u00f6r beskrivs som \u201dGuds lamm\u201d pekar det symboliskt p\u00e5 hans korsd\u00f6d som den h\u00e4ndelse som fullkomnar den judiska offerkulten. Den bok i Nya testamentet som framf\u00f6r allt knyter an till denna metafor \u00e4r Hebreerbrevet, som h\u00e4vdar att Jesus upph\u00e4ver det dagliga tempeloffret genom att en g\u00e5ng f\u00f6r alla offra sig sj\u00e4lv (Heb 9:12). \u00c4ven i Uppenbarelseboken beskrivs Jesus som lammet som \u201ds\u00e5g ut att ha blivit slaktat\u201d, och i den himmelska gudstj\u00e4nsten skildras tillbedjan av \u201dGud och Lammet\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Innebar det faktum att Jesu d\u00f6d p\u00e5 korset uppfattades som den gammaltestamentliga offerkulturens fullkomning att det inte skulle finnas n\u00e5gon offerliturgi i mellantiden fram till Jesu andra ankomst? N\u00e4r Jesus modifierar den judiska ritualen under firandet av den sista m\u00e5ltiden med sina l\u00e4rjungar, s\u00e4ger han uttryckligen: \u201dG\u00f6r detta till minne av mig.\u201d De f\u00f6rsta kristna tog detta p\u00e5 allvar. Det rituella framb\u00e4randet av br\u00f6d och vin, grundat p\u00e5 Jesu f\u00f6rs\u00e4kran att dessa verkligen var hans kropp och blod, kom att utg\u00f6ra k\u00e4rnan i en gudstj\u00e4nst som hade karakt\u00e4ren av en offerliturgi. Som vi tidigare sett talar kyrkof\u00e4derna redan fr\u00e5n 100-talet om nattvarden i termer av \u201doffret\u201d. Det allra tidigaste exemplet \u00e4r fr\u00e5n den lilla skriften Didach\u00e9<\/em>: <\/p>\n\n\n\n P\u00e5 Herrens dag skall ni samlas och bryta br\u00f6d och framb\u00e4ra tacks\u00e4gelse efter att ha bek\u00e4nt era synder, s\u00e5 att ert offer blir rent.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Samtidigt upprepar evangelierna profeternas kritik av tempeloffren: \u201dBarmh\u00e4rtighet vill jag se och inte offer.\u201d Clemens Cavallin, docent i religionshistoria vid G\u00f6teborgs universitet, beskriver i sin bok En kort introduktion till offer<\/em> (Veritas 2021) hur det fr\u00e5n b\u00f6rjan finns ett sp\u00e4nningsf\u00f6rh\u00e5llande i den kristna gudstj\u00e4nsten mellan det inre, andliga och det yttre ritualiserade:<\/p>\n\n\n\n Ingen religi\u00f6s r\u00f6relse kan leva helt \u201dandligt\u201d lik \u00e4nglar, d\u00e5 en del av att vara m\u00e4nniska \u00e4r att ha en kropp. Den starka betoningen av den andliga dimensionen i b\u00e5de den kyrkliga gemenskapen och i tillbedjan m\u00e5ste realiseras i yttre handlingar, vilket allts\u00e5 g\u00e5r tillbaka p\u00e5 den uttryckliga uppmaningen att upprepa den ritualiserade offerm\u00e5ltiden d\u00e4r Jesus frambar br\u00f6d och vin som han identifierade som sitt sanna k\u00f6tt och blod.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Det finns allts\u00e5 ett viktigt samband mellan f\u00f6rst\u00e5elsen av eukaristin som ett rituellt framb\u00e4rande av Kristi offer och vad Cavallin kallar \u201doffret som en grundprincip f\u00f6r personligt andligt liv\u201d, det vill s\u00e4ga en inre offrande attityd som kan omfatta alla handlingar i livet. I den eukaristiska m\u00e5ltiden binds det m\u00e4nskliga offret samman med det gudomliga offret. Hur detta \u00e4r m\u00f6jligt g\u00e5r inte att f\u00f6rst\u00e5 utan en tidsuppfattning som b\u00e5de erk\u00e4nner en tidsaxel och dess \u00f6verskridande. Genom att tid och rum \u00f6verskrids via evigheten som f\u00f6rmedlande l\u00e4nk, \u00e4r Jesu korsd\u00f6d inte bara en avgr\u00e4nsad historisk h\u00e4ndelse. Den \u00e4r n\u00e4rvarande n\u00e4r Gud befaller Abraham att offra Isak \u2013 och den \u00e4r n\u00e4rvarande i nutiden p\u00e5 samma g\u00e5ng som v\u00e5r tid var inkluderad i det som skedde p\u00e5 Golgata. Det \u00e4r denna f\u00f6rst\u00e5else av tid, d\u00e4r evigheten genomtr\u00e4nger vardagen, som g\u00f6r det m\u00f6jligt att tro att Jesus Kristus \u00e4r verkligt n\u00e4rvarande under den yttre gestalten av br\u00f6d och vin n\u00e4r eukaristin firas.<\/p>\n\n\n\n Men n\u00e4r denna sakramentala vision av eukaristin tonas ned hamnar den mentala f\u00f6rst\u00e5elsen av det kristna budskapet i fokus eftersom fr\u00e4lsnings\u00f6gonblicket placeras i det f\u00f6rflutna. Som Cavallin uttrycker det: <\/p>\n\n\n\n Avst\u00e5nd i tid och rum m\u00e5ste ist\u00e4llet \u00f6vervinnas genom inlevelse och f\u00f6rdjupad kunskap. Sakraliserad n\u00e4rvaro ers\u00e4tts med hermeneutik, tolkningsl\u00e4ra och i f\u00f6rl\u00e4ngningen av en k\u00e4nslom\u00e4ssig visshet.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n Med sex m\u00e5nader kvar till jul firar kyrkan i dag Johannes d\u00f6parens f\u00f6delse (i Den Svenska Evangelieboken infaller den numera som firningsdag s\u00f6ndagen efter midsommardagen). Johannes \u00e4r l\u00e4nken mellan de tv\u00e5 f\u00f6rbunden, mellan den judiska traditionen och den kristna, och framh\u00e5ller kontinuiteten mellan dessa. N\u00e4r Jesus kommer vandrande ner mot Jordandalen pekar Johannes ut honom […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-8236","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8236","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8236"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8236\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8254,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8236\/revisions\/8254"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8236"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8236"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8236"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}