<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Gamla testamentet inneh\u00e5ller detaljerade anvisningar om offerkulten i antikens Israel. Syndoffer och skuldoffer skulle framb\u00e4ras f\u00f6r fel som beg\u00e5tts. Tackoffer n\u00e4r gl\u00e4djerika h\u00e4ndelser intr\u00e4ffat. L\u00f6ftesoffer som en beg\u00e4ran om b\u00f6nh\u00f6relse. Fr\u00e5n b\u00f6rjan frambars offer p\u00e5 olika platser, men s\u00e5 sm\u00e5ningom blev templet i Jerusalem den enda legitima platsen f\u00f6r offer. N\u00e4r templet f\u00f6rst\u00f6rdes \u00e5r 70 e Kr upph\u00f6rde de fysiska offren. <\/p>\n\n\n\n
Profeterna var skoningsl\u00f6sa i sin kritik av tempelkulten n\u00e4r man s\u00e5g hur offren inte motsvarades av den andliga och moraliska inneb\u00f6rd som de symboliserade. \u201dDet offer som behagar Gud \u00e4r ett f\u00f6rkrossat hj\u00e4rta\u201d, ropar psalmisten och sammanfattar offerkultens djupare mening. Den f\u00f6rutan blir offret en \u201dtom ritual\u201d. De kultiska offren kunde inte l\u00e4ttvindigt anv\u00e4ndas f\u00f6r att \u201dk\u00f6pa sig fri\u201d om man inte var beredd att omv\u00e4nda sig till ett liv i trohet mot Gud och barmh\u00e4rtighet mot medm\u00e4nniskorna. Denna kultkritiska linje i profettraditionen fullf\u00f6ljs av Jesus n\u00e4r han citerar profeten Hosea: \u201dBarmh\u00e4rtighet vill jag se och inte offer.\u201d<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r Jesus under en m\u00e5ltid med apostlarna helgar sig sj\u00e4lv till ett offer, tar han br\u00f6d och vin inom ramen f\u00f6r den judiska p\u00e5skm\u00e5ltiden, och l\u00e5ter dessa syfta p\u00e5 hur hans blod skulle skiljas fr\u00e5n hans kropp f\u00f6ljande dag. N\u00e4r Herrens m\u00e5ltid sedan firas p\u00e5 Jesu direkta uppmaning \u2013 “G\u00f6r detta” \u2013 talar man redan i den f\u00f6rsta generationen av kristna om att br\u00f6det och b\u00e4garen ger gemenskap med Kristi kropp och blod, som Paulus uttrycker det i F\u00f6rsta Korinthierbrevets tionde kapitel. \u201dDenna handling\u201d, skriver Anders Piltz om eukaristin, \u201ders\u00e4tter offren i templet och g\u00f6r korsoffret n\u00e4rvarande, alltid och \u00f6verallt, tills Herren kommer \u00e5ter.\u201d\u00a0<\/p>\n\n\n\n
Framb\u00e4randet av Kristi offer i den eukaristiska m\u00e5ltiden blir h\u00f6jdpunkten och br\u00e4nnpunkten i den kristna gemenskapen. En m\u00e5ltid som syftar till att hela den kristnes liv ska vara en gudstj\u00e4nst d\u00e4r allt sker i f\u00f6rening med honom som har \u00e4lskat oss och offrat sig sj\u00e4lv f\u00f6r oss. Offertanken ges nu en andlig till\u00e4mpning, men f\u00f6rblir en viktig bild f\u00f6r det nya livet i Kristus. Med eftertryck knyts offret till k\u00e4rleken. \u201dLev i k\u00e4rlek, s\u00e5som Kristus har \u00e4lskat oss och utl\u00e4mnat sig sj\u00e4lv f\u00f6r v\u00e5r skull som en offerg\u00e5va, ett v\u00e4lluktande offer \u00e5t Gud.\u201d <\/p>\n\n\n\n
Orden ur Efesierbrevet \u2013 som vi k\u00e4nner igen fr\u00e5n \u00f6kenm\u00e4ssans liturgi \u2013 var f\u00f6r detta brevs ursprungliga l\u00e4sare, som kunde sina Moseb\u00f6cker, ett omissk\u00e4nnligt s\u00e4tt att framst\u00e4lla korsd\u00f6den som en offerhandling som behagar Gud. Att bli lik Jesus \u201di en d\u00f6d som hans\u201d \u00e4r att l\u00e5ta hela livet vara en liturgi i samma anda som drev Jesus n\u00e4r han frambar sig sj\u00e4lv som en g\u00e5va, utgiven f\u00f6r andra. <\/p>\n\n\n\n
(Dagens bloggtext bygger p\u00e5 Anders Piltz artikel \u201dV\u00e4rlden som offerg\u00e5va\u201d i Pilgrim nr 1\/2012.)<\/em><\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n Gamla testamentet inneh\u00e5ller detaljerade anvisningar om offerkulten i antikens Israel. Syndoffer och skuldoffer skulle framb\u00e4ras f\u00f6r fel som beg\u00e5tts. Tackoffer n\u00e4r gl\u00e4djerika h\u00e4ndelser intr\u00e4ffat. L\u00f6ftesoffer som en beg\u00e4ran om b\u00f6nh\u00f6relse. Fr\u00e5n b\u00f6rjan frambars offer p\u00e5 olika platser, men s\u00e5 sm\u00e5ningom blev templet i Jerusalem den enda legitima platsen f\u00f6r offer. N\u00e4r templet f\u00f6rst\u00f6rdes \u00e5r 70 […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-6538","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6538","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6538"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6538\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6538"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=6538"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=6538"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}