<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
I en av sina tidigaste b\u00f6cker, Euchristic Sacrifice: The Roots of a Metaphor<\/em>, utgiven 1982, argumenterar Rowan Williams \u2013 av den finlandssvenske teologen Patrik Hagman kallad “v\u00e4rldens just nu fr\u00e4mste teolog\u201d \u2013 f\u00f6r ett liturgiskt spr\u00e5k som inbegriper offer. Han g\u00f6r det i ett klimat, f\u00f6r 40 \u00e5r sedan, som kanske \u00e4nnu mer \u00e4n v\u00e5rt var avvisande mot bruket av denna metafor i nattvardsb\u00f6nerna. <\/p>\n\n\n\n En av hans huvudpo\u00e4nger \u00e4r att vi beh\u00f6ver ett liturgiskt spr\u00e5k som inte bara “firar\u201d r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen<\/em> utan ocks\u00e5 helgelsen<\/em>, eller vad som i ortodox teologi kallas gudomligg\u00f6relse (theosis<\/em>). \u00c4ngsligheten f\u00f6r att anv\u00e4nda offermetaforen, menar Rowan Williams, kan leda till att vi drivs in i ett envist f\u00f6rnekande av att vi skulle ha n\u00e5got som helst av v\u00e4rde att ge \u00e5t Gud. \u201dDet kristna livet st\u00e5r hela tiden i fara att drabbas av regression\u201d, skriver han, och till\u00e4gger: \u201dV\u00e5rt oreserverade beroende av n\u00e5den kan bli ett alibi f\u00f6r att inte ta det ansvar som getts oss som d\u00f6pta kristna.\u201d <\/p>\n\n\n\n Det stora v\u00e4rdet med den ofta missf\u00f6rst\u00e5dda l\u00e4ran om gudomligg\u00f6relse \u2013 \u00adtheosis<\/em> \u2013 \u00e4r \u00adatt den bidrar med en sund andlig sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Med pingsten, som g\u00f6r alla d\u00f6pta till andeb\u00e4rare, blir m\u00e4nniskan myndigf\u00f6rklarad. Om vi f\u00f6rst\u00e5r vad Guds g\u00e5va inneb\u00e4r n\u00e4r han g\u00f6r oss till sina barn \u2013 att det \u00e4r en verklig<\/em> g\u00e5va \u2013 kan vi n\u00e5 en mognad som ger oss tillit till att Gud vill ta emot det vi \u00e4r och det vi b\u00e4r fram, och \u201dinte bara \u00e4ngsligt forts\u00e4tta att snegla mot den allsm\u00e4ktige Guden som den som i varje skede av livet ska m\u00f6ta alla v\u00e5ra behov\u201d, som Rowan Williams uttrycker det. Att lita p\u00e5 Gud \u00e4r ocks\u00e5 att ha tillit till sitt kristna jag<\/em>.<\/p>\n\n\n\n \u00c5minnelsen av Kristi kors i eukaristin, att hans offer ocks\u00e5 \u00e4r v\u00e5rt offer, ger m\u00e4ssan en “asketisk\u201d roll. Att s\u00f6ndag efter s\u00f6ndag fira en full\u00f6dig gudstj\u00e4nst i den stora liturgiska tradition som f\u00f6renar de ortodoxa, katolska, anglikanska och lutherska kyrkorna \u00e4r ett verksamt s\u00e4tt \u2013 om \u00e4n inte det enda \u2013 att hindra den goda sj\u00e4lvk\u00e4nslan fr\u00e5n att \u00f6verg\u00e5 i okritisk sj\u00e4lvh\u00e4vdande. Med Rowan Williams ord: \u201dV\u00e5r frihet har ett pris, v\u00e5r v\u00e4g till m\u00e4nsklig mognad \u00e4r inte ett oproblematiskt stycke organiskt v\u00e4xande.\u201d Och han forts\u00e4tter: \u201dKanske detta kan hj\u00e4lpa oss att se varf\u00f6r det fortfarande kan vara fruktbart att anv\u00e4nda ett spr\u00e5k som inbegriper offer n\u00e4r vi talar om gudstj\u00e4nsten och eukaristin.\u201d<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n I en av sina tidigaste b\u00f6cker, Euchristic Sacrifice: The Roots of a Metaphor, utgiven 1982, argumenterar Rowan Williams \u2013 av den finlandssvenske teologen Patrik Hagman kallad “v\u00e4rldens just nu fr\u00e4mste teolog\u201d \u2013 f\u00f6r ett liturgiskt spr\u00e5k som inbegriper offer. Han g\u00f6r det i ett klimat, f\u00f6r 40 \u00e5r sedan, som kanske \u00e4nnu mer \u00e4n v\u00e5rt var […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-6509","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6509","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6509"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6509\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6509"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=6509"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=6509"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}