<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r vi lyssnar till den tidiga kyrkans l\u00e4rare och de liturgier som tar form under de f\u00f6rsta \u00e5rhundradena \u00e4r det tydligt hur dessa inte visar p\u00e5 n\u00e5gon ambivalens inf\u00f6r ett spr\u00e5k som inkluderar offer. H\u00e4r finns ingen k\u00e4nsla av ov\u00e4rdighet n\u00e4r det talas om att framb\u00e4ra g\u00e5vor i Guds n\u00e4rvaro. Dessa kristna \u00e4r inte obekv\u00e4ma med att tala om eukaristin som ett offer.<\/p>\n\n\n\n
Men inte heller talar de om ett av oss<\/em> aktivt framb\u00e4rande av Kristi kropp och blod,<\/em> som om Kristus \u00e4nnu inte vore korsf\u00e4st, \u00e4nnu inte f\u00f6rh\u00e4rligad. Kristi kropp och blod, n\u00e4rvarande p\u00e5 altaret, representerar inte en Kristus som v\u00e4ntar p\u00e5 att bli korsf\u00e4st. Han \u00e4r redan n\u00e4rvarande som den som offrats. Hans kropp och blod \u00e4r fr\u00e4lsande genom Andens livgivande n\u00e4rvaro.<\/p>\n\n\n\n Efraim Syrierns syns\u00e4tt, som vi ber\u00f6rde i g\u00e5r, \u00e4r h\u00e4r befriande. N\u00e4r vi framb\u00e4r det br\u00f6d och vin som representerar Kristi kropp och blod, och ber Fadern att “ta emot v\u00e5rt och hela kyrkans offer”, kan det tyckas som att det \u00e4r vi som agerar. Men v\u00e5r roll i gudstj\u00e4nsten \u00e4r att \u00f6verl\u00e5ta \u00e5t honom att vara den som offrar. Han har<\/em> framburit sig sj\u00e4lv och hela kyrkan. I trons och liturgins presens p\u00e5g\u00e5r detta framb\u00e4rande i ett obrutet nu. Kristus framb\u00e4r sig sj\u00e4lv i och genom kyrkan, hans kropp, f\u00f6r att hon ska bli \u201dett levande och heligt offer som behagar Gud\u201d (Rom 12:1). <\/p>\n\n\n\n \u00d6verdrivna ambitioner, inte minst i medeltida romersk-katolsk tradition, att identifiera det \u201dkonsekrerande \u00f6gonblicket\u201d i m\u00e4ssan \u2013 det \u00f6gonblick n\u00e4r br\u00f6det och vinet blir Kristi kropp och blod \u2013 kom att leda till en os\u00e4kerhet inf\u00f6r en offerteologi knuten till m\u00e4ssan. Reformatorernas kritik av “m\u00e4ssoffret” var inte obefogad. Den tendens som ibland funnits i v\u00e4st, att skapa en liturgisk struktur d\u00e4r vissa skeenden i m\u00e4ssan betraktas som \u201dmer heliga\u201d, har alltid betraktats med skepsis i \u00f6st. D\u00e4r v\u00e4rjer man sig f\u00f6r schematiseringar av liturgin utan ser hellre gudstj\u00e4nsten som en organisk helhet d\u00e4r allt \u00e4r lika viktigt. Det eukaristiska firandet \u00e4r ett sammanh\u00e4ngande skeende. Andens vind bl\u00e5ser med samma livgivande doft fr\u00e5n den inledande doxologin till den avslutande s\u00e4ndningen.<\/p>\n\n\n\n De tidiga kyrkof\u00e4derna \u00e4gnar sig framf\u00f6r allt inte \u00e5t spekulationer om hur<\/em> vi blir delaktiga av Kristus i eukaristin. Det stora undret, menar man, \u00e4r inte f\u00f6rvandlingen av br\u00f6d och vin som s\u00e5dan, men att vi i verklig mening tar emot Kristus till v\u00e5r f\u00f6rvandling i nattvarden. En f\u00f6rvandling som g\u00f6r kyrkan till en eukaristisk n\u00e4rvaro i v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n N\u00e4r vi lyssnar till den tidiga kyrkans l\u00e4rare och de liturgier som tar form under de f\u00f6rsta \u00e5rhundradena \u00e4r det tydligt hur dessa inte visar p\u00e5 n\u00e5gon ambivalens inf\u00f6r ett spr\u00e5k som inkluderar offer. H\u00e4r finns ingen k\u00e4nsla av ov\u00e4rdighet n\u00e4r det talas om att framb\u00e4ra g\u00e5vor i Guds n\u00e4rvaro. Dessa kristna \u00e4r inte obekv\u00e4ma […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-6485","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6485","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6485"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6485\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6485"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=6485"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=6485"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}