<\/p>\n\n\n
<\/p>\n\n\n
Det \u00e4r nu, n\u00e4r vi l\u00e5ter v\u00e5r desorienterade sj\u00e4l adressera Gud, som n\u00e5gonting b\u00f6rjar h\u00e4nda. R\u00f6relsen fr\u00e5n desorientering till nyorientering \u00e4r alltid lika \u00f6verraskande. Det var inget vi kalkylerat med eller ens f\u00f6rv\u00e4ntat. Inte heller inneb\u00e4r det en \u00e5terg\u00e5ng till det tidigare normala, att allt blir som f\u00f6rr. Den gudomliga repliken stavas uppst\u00e5ndelse, inte upprepning. \u201dSe, jag g\u00f6r allting nytt.\u201d <\/p>\n\n\n
Upplevelsen av att v\u00e5ra liv inte bara rymmer ett ofr\u00e5nkomligt kors utan \u00e4ven en ov\u00e4ntad uppst\u00e5ndelse, ges ocks\u00e5 ett spr\u00e5k i Psaltaren. \u201dLova Herren, min sj\u00e4l, hela mitt jag vill prisa hans heliga namn! Lova Herren min sj\u00e4l, minns allt det goda han g\u00f6r.\u201d (Ps 103:1\u20132) Eller som i psalm 30 med dess tacksamma f\u00f6rundran \u00f6ver Guds ingripande som till sist gjorde allting v\u00e4l: \u201dJag vill lovsjunga dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet och l\u00e4t inte mina fiender triumfera. Herre, min Gud, jag ropade till dig, och du gjorde mig frisk.\u201d (Ps 30:1\u20132)<\/p>\n\n\n
I det spr\u00e5k som v\u00e4xer fram n\u00e4r livet tar en ny och ov\u00e4ntad v\u00e4ndning, tackar vi inte bara livet. Vi tillber honom som gett oss livet tillbaka. I v\u00e5ra egna liv firar vi den advent<\/em> som v\u00e4ntar v\u00e4rlden. I f\u00f6rtid kan vi st\u00e4mma in i de psalmer som f\u00f6rkunnar Guds herrav\u00e4lde: \u201dF\u00f6rkunna bland folken, Herren \u00e4r konung! V\u00e4rlden st\u00e5r fast, den kan inte rubbas.\u201d (Ps 96:10) Eller i psalm 97: \u201dHerren \u00e4r konung! M\u00e5 jorden jubla, de fj\u00e4rran kusterna gl\u00e4dja sig.\u201d ((Ps 97:1) Och samtidigt beh\u00f6ver vi alltid vara medvetna om att det finns dem i v\u00e5r n\u00e4rhet som \u00e4nnu inte kan inst\u00e4mma i psalmer som dessa. Alltf\u00f6r f\u00f6rlamade av det som drabbat dem, finner de h\u00e4r inget som svarar mot den egna livskampen. <\/p>\n\n\n Samspelet mellan Psaltaren och v\u00e5rt eget \u00f6de g\u00f6r att b\u00e4gge \u2013 s\u00e5v\u00e4l psalmerna som vi sj\u00e4lva \u2013 befinner sig i st\u00e4ndig r\u00f6relse. De etthundrafemtio psalmerna i den hebreiska Bibeln utspelar sig inte i ett vakuum, men i en p\u00e5g\u00e5ende historia av d\u00f6d och liv d\u00e4r Gud inte upph\u00f6r att ingripa. Det \u00e4r inte en samling b\u00f6ner och s\u00e5nger f\u00f6r m\u00e4nniskor i vars tillvaro allt g\u00e5r sin gilla g\u00e5ng. Som Walter Brueggemann kommenterar: \u201dS\u00e5dana m\u00e4nniskor b\u00f6r tryggt h\u00e5lla sig till Ordspr\u00e5ksboken d\u00e4r livet fortg\u00e5r programenligt.\u201d <\/p>\n\n\n Men det \u00e4r f\u00e5 av oss som har det s\u00e5. Och skulle vi k\u00e4nna igen oss i en liknande beskrivning kanske vi beh\u00f6ver fr\u00e5ga oss om vi mist kontakten med vad som verkligen p\u00e5g\u00e5r i v\u00e5ra liv \u2013 och i v\u00e5r v\u00e4rld.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det \u00e4r nu, n\u00e4r vi l\u00e5ter v\u00e5r desorienterade sj\u00e4l adressera Gud, som n\u00e5gonting b\u00f6rjar h\u00e4nda. R\u00f6relsen fr\u00e5n desorientering till nyorientering \u00e4r alltid lika \u00f6verraskande. Det var inget vi kalkylerat med eller ens f\u00f6rv\u00e4ntat. Inte heller inneb\u00e4r det en \u00e5terg\u00e5ng till det tidigare normala, att allt blir som f\u00f6rr. Den gudomliga repliken stavas uppst\u00e5ndelse, inte upprepning. […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-5855","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5855","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5855"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5855\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5855"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5855"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5855"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}