![\"\"](\"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-content\/uploads\/sites\/4\/2020\/12\/mg_5537_1200_128_hr.jpeg\")
<\/figure><\/div>\n\n\nEn ber\u00f6md ber\u00e4ttelse om Antonios den Store, munkarnas fader, kom att bli m\u00f6nsterbildande f\u00f6r denna dagliga rytm av b\u00f6n och arbete. I ber\u00e4ttelsen, som inleder den alfabetiska samlingen av \u00f6kenf\u00e4dernas t\u00e4nkespr\u00e5k, skildras hur Antonios grips av leda och frestas till f\u00f6rtvivlan. N\u00e4r han pl\u00e5gas som sv\u00e5rast av \u201dm\u00e5nga dunkla tankar\u201d och undrar om han \u00f6verhuvudtaget kommer att bli fr\u00e4lst, f\u00e5r han i en syn se en man som liknar honom sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n
Han satt vid sitt arbete, reste sig fr\u00e5n arbetet och bad, satte sig igen och fl\u00e4tade repet, reste sig igen f\u00f6r att be.<\/em><\/p>\n\n\n Antonios h\u00f6r nu en Herrens \u00e4ngel s\u00e4ga: \u201dG\u00f6r s\u00e5 h\u00e4r s\u00e5 blir du fr\u00e4lst.\u201d N\u00e4r Antonios h\u00f6rde det fylldes han av gl\u00e4dje och f\u00f6rtr\u00f6stan. T\u00e4nkespr\u00e5ket avslutas med orden: \u201dHan gjorde s\u00e5 och blev fr\u00e4lst.\u201d Benediktinmunken Luke Dysinger kommenterar: \u201dH\u00e4r \u00e4r Antonios den Store arketypen f\u00f6r munken som befrias fr\u00e5n leda genom en enkel praktik: Han ska regelbundet avbryta sitt arbete och resa sig f\u00f6r en kort stunds b\u00f6n.\u201d <\/p>\n\n\n \u00c4ven om det inte s\u00e4gs uttryckligen f\u00f6ruts\u00e4tts det n\u00e4r ber\u00e4ttelsen senare tolkas att det \u00e4r Psaltaren som \u00e5syftas n\u00e4r munken g\u00f6r en paus i arbetet f\u00f6r b\u00f6n. Palladius ber\u00e4ttar hur man i kommuniteten i Nitria kunde h\u00f6ra bruset av psaltarb\u00f6n fr\u00e5n munkarnas celler d\u00e4r de satt och arbetade med linnetyger. N\u00e4r Cassianus kommer till Europa skriver han att s\u00e4ttet att perforera dagen med psaltarb\u00f6n var n\u00e5got han \u00f6vats i under sin m\u00e5ng\u00e5riga vistelse i den egyptiska \u00f6knen. Betydligt senare, under 500-talet, ger brevv\u00e4xlingen mellan tv\u00e5 munkar, Barsanufios och Johannes, ett exempel p\u00e5 hur v\u00e4xlingen av b\u00f6n och arbete best\u00e4mdes av en given rytm utifr\u00e5n deras specifika arbete: under v\u00e4vandet av en matta skulle arbetat avbrytas f\u00f6r b\u00f6n efter var tredje rad som v\u00e4vts.<\/p>\n\n\n Ber\u00e4ttelserna fr\u00e5n den tidiga monastiska r\u00f6relsen visar hur det inte fanns n\u00e5gon skarp gr\u00e4ns mellan det personliga reciterandet av psalmerna och de gemensamma tideb\u00f6nerna morgon och kv\u00e4ll. M\u00e5let var den st\u00e4ndiga b\u00f6nen. En f\u00f6rfattare som Epifanios av Salamis kunde d\u00e4rf\u00f6r skriva: \u201dEn verklig munk har oavbrutet psalmodin och b\u00f6nen i sitt hj\u00e4rta.\u201d Eller som Cassianus krasst uttrycker saken: \u201dOm man bara ber n\u00e4r man kn\u00e4b\u00f6jer, det vill s\u00e4ga i gudstj\u00e4nsten eller vid best\u00e4mda b\u00f6netider, d\u00e5 ber man d\u00e5ligt och f\u00f6r lite.\u201d<\/p>\n\n\n <\/p>\n\n\n Ikonen av Antonios den Store \u00e4r m\u00e5lad av Robin Johansson.<\/em><\/p>\n\n\n <\/p>\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ut\u00f6ver den gemensamma psalmodin, tideb\u00f6nerna morgon och kv\u00e4ll, var det vanligt att munkarna reciterade psalmer \u00e4ven under dagen. Det kunde ske under arbetets g\u00e5ng eller i korta pauser medan man l\u00e4t arbetet vila. En ber\u00f6md ber\u00e4ttelse om Antonios den Store, munkarnas fader, kom att bli m\u00f6nsterbildande f\u00f6r denna dagliga rytm av b\u00f6n och arbete. I […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-5728","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5728","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5728"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5728\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5728"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5728"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5728"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}