<\/p>\n\n\n
<\/p>\n\n\n
<\/p>\n\n\n
Psaltaren \u00e4r rakt igenom en dialogisk bok. Tv\u00e5 r\u00f6ster konverserar oavbrutet med varandra, s\u00f6ker varandras ansikten. M\u00e4nniskans och Guds. Och det \u00e4r m\u00e4nniskan som har mest att s\u00e4ga. Med n\u00e5gra f\u00e5 undantag \u00e4r det inte Gud som adresserar oss i Psaltaren. \u00c5tminstone inte med ord. Det \u00e4r inte heller alltid, som vi ofta t\u00e4nker att det borde vara, Gud som tar initiativet.<\/p>\n\n\n
Att Gud \u00e4r den som g\u00f6r f\u00f6rsta draget \u00e4r vad vi l\u00e4rt oss. \u201dVi \u00e4lskar d\u00e4rf\u00f6r att han f\u00f6rst \u00e4lskade oss.\u201d (1 Joh 4:19). Men i Psaltaren g\u00e4ller inte den teologiska normaliteten. Mutatis mutandis<\/em>. H\u00e4r v\u00e4nds ordningen p\u00e5 \u00e4nda n\u00e4r m\u00e4nniskan tar initiativet och Gud \u00e4r den dialogpartner som pressas p\u00e5 en reaktion. Det kr\u00e4ver mod, \u00e4r inte riskfritt, men utmanar en tro d\u00e4r monologen h\u00e4rskar och den ena parten f\u00f6rs\u00e4tts i konstant underl\u00e4ge. Kombinationen av manipulation och muskler \u00e4r som mest f\u00f6r\u00f6dande i religi\u00f6sa milj\u00f6er. Den dr\u00e4per dialogen och skapar \u00e4ngsliga sj\u00e4lar som inte v\u00e5gar tala fritt. Vare sig inf\u00f6r Gud eller m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n H\u00e4r \u00e4r Psaltarens dj\u00e4rva tro, det jag-du f\u00f6rh\u00e5llande som uppr\u00e4ttas mellan Gud och m\u00e4nniska i b\u00f6nens gestalt, b\u00e5de v\u00e4lg\u00f6rande och provokativ. Den g\u00e5r ut\u00f6ver v\u00e5ra konventionella andaktsformer, den verserade fromheten. Vi sl\u00e4pps h\u00e4r in i en m\u00e4ngd r\u00e4ttframma dialoger, som p\u00e5minner om vad som st\u00e5r p\u00e5 spel i varje relation: utan \u00f6ppenhet, \u00e4rlighet och uppriktighet riskerar den att reduceras till ett rollspel d\u00e4r man i f\u00f6rv\u00e4g t\u00e4nkt ut vad man ska svara.<\/p>\n\n\n Den modell f\u00f6r b\u00f6n som Psaltaren d\u00e4rmed ger oss, en dialog d\u00e4r samtalet \u00e4r fritt och orden inte bara retorik, visar ocks\u00e5 mot den mest fruktbara formen f\u00f6r all bildning och mognad: Den sker \u201dansikte mot ansikte\u201d, f\u00f6r att tala med filosofen Emmanuel Levinas. (Mycket skulle beh\u00f6va s\u00e4gas vad g\u00e4ller teknifieringens och digitaliseringens triumf inom utbildningen, \u00e4ven den teologiska, i v\u00e5r tid.) Med r\u00f6tter i den judiska tro som \u00e4r Psaltarens mylla s\u00e4tter Levinas ord p\u00e5 hur en relation d\u00e4r verklig n\u00e4rhet uppst\u00e5r aldrig k\u00e4nnetecknas av ett subjekt som iakttar ett objekt. I ansiktet framtr\u00e4der personen, och det \u00e4r bara ansikte mot ansikte som vi verkligen kan l\u00e4ra k\u00e4nna n\u00e5gon annan. Om vi inte ser varandras ansikten, ocks\u00e5 bortom ansiktets form, f\u00f6rblir vi fr\u00e4mlingar f\u00f6r varandra. <\/p>\n\n\n B\u00f6n \u00e4r, f\u00f6r psalmisten, att tr\u00e4da fram inf\u00f6r Guds ansikte (Ps 24:6), att svara p\u00e5 ansiktets \u2013 inte bara ordens \u2013 tilltal. Det \u00e4r ocks\u00e5 syftet med varje gudstj\u00e4nst. Genom hela Psaltaren p\u00e5g\u00e5r ett oupph\u00f6rligt s\u00f6kande efter den Andres ansikte. \u201dD\u00f6lj inte ditt ansikte f\u00f6r mig\u201d, v\u00e4djar bedjaren i en av Psaltarens oftast upprepade b\u00f6ner. En av de stora antinomierna i den b\u00f6nbok som best\u00e5r av den hebreiska Bibelns etthundrafemtio psalmer \u00e4r denna: ingen kan se Guds ansikte och leva, men utan att Guds ansikte lyser mot oss finner vi ingen fr\u00e4lsning.<\/p>\n\n\n <\/p>\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Psaltaren \u00e4r rakt igenom en dialogisk bok. Tv\u00e5 r\u00f6ster konverserar oavbrutet med varandra, s\u00f6ker varandras ansikten. M\u00e4nniskans och Guds. Och det \u00e4r m\u00e4nniskan som har mest att s\u00e4ga. Med n\u00e5gra f\u00e5 undantag \u00e4r det inte Gud som adresserar oss i Psaltaren. \u00c5tminstone inte med ord. Det \u00e4r inte heller alltid, som vi ofta t\u00e4nker att […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-5703","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5703","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5703"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5703\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5703"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5703"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5703"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}