<\/p>\n\n\n
<\/p>\n\n\n
<\/p>\n\n\n
N\u00e4r fr\u00e5gorna om framtiden blir n\u00e4rg\u00e5ngna reagerar vi som inf\u00f6r mycket annat i livet. Vi vill g\u00e4rna veta. Men den trygghet som kommer av att vi anv\u00e4nder bibeltexter f\u00f6r att rita kartor \u00f6ver tidens slut \u00e4r illusorisk. Den riskerar dessutom att undergr\u00e4va tron, hoppet och k\u00e4rleken. S\u00e5 som alla f\u00f6rs\u00f6k att beh\u00e4rska tillvaron g\u00f6r.<\/p>\n\n\n
Vi g\u00e5r mot kyrko\u00e5rets avslutning, en tid n\u00e4r bibeltexterna kallar p\u00e5 oss f\u00f6r att ge n\u00e4ring \u00e5t hoppet. Men vad \u00e4r egentligen hopp? Det \u00e4r inte helt enkelt att definiera, vi anv\u00e4nder ju ofta ordet i dagligt tal. \u201dJag hoppas att vi snart kan tr\u00e4ffas igen.\u201d Eller: \u201dJag hoppas att pandemin \u00e4r \u00f6ver till jul.\u201d Sj\u00e4lv kanske jag s\u00e4ger: \u201dJag hoppas det jag nu skriver \u00e4r begripligt f\u00f6r n\u00e5gon.\u201d Det vi d\u00e5 s\u00e4ger \u00e4r: Jag \u00f6nskar att det vore s\u00e5, jag skulle g\u00e4rna vilja att det blev s\u00e5.<\/p>\n\n\n
Men hopp \u00e4r mer \u00e4n en \u00f6nskan eller f\u00f6rhoppning, det tillh\u00f6r en annan kategori \u00e4n positiva k\u00e4nslor. Det finns exempel p\u00e5 m\u00e4nniskor som under extrema f\u00f6rh\u00e5llanden, \u00e4ven k\u00e4nslom\u00e4ssigt, har h\u00e5llit fast vid ett hopp som sk\u00e4nkt livet soliditet och v\u00e4rdighet. Ibland har hoppet varit det enda som \u00f6verlevt n\u00e4r allt annat har skakat och \u00f6delagts. Hopp n\u00e4r allt hopp varit ute, som i den engelska titeln p\u00e5 Nadezhda Mandelstams memoarbok om sin man, poeten Osip Mandelstam och dennes \u00f6de i Sovjetunion p\u00e5 1930-talet:\u00a0Hope against hope<\/em>.\u00a0Det hopp som\u00a0Nadezhda Mandelstam talar om \u00e4r en tillf\u00f6rsikt med s\u00e5 djupt f\u00e4ste att inga yttre omst\u00e4ndigheter r\u00e5r p\u00e5 det.\u00a0<\/p>\n\n\n I den kristna traditionen brukar tron, hoppet och k\u00e4rleken kallas f\u00f6r teologiska dygder<\/em>. Ett spr\u00e5k vi inte \u00e4r riktigt vana vid, det kan l\u00e5ta som att det handlar om n\u00e5got man f\u00f6rv\u00e4rvar genom anstr\u00e4ngning. Men en dygd \u00e4r ingen bedrift. Dygden \u00e4r en vana som blivit ett med en person, den \u00e4r som en f\u00f6rl\u00e4ngning av den egna kroppen. N\u00e4r tro, hopp och k\u00e4rlek inte bara \u00e4r k\u00e4nslor som kommer och g\u00e5r, kan man tala om dem som dygder<\/em>.<\/p>\n\n\n Att de \u00e4r teologiska<\/em> dygder inneb\u00e4r att de har Gud som sitt f\u00f6rsta objekt. P\u00e5 fr\u00e5gan hur man blir mer tillitsfull, mer hoppfull och mer k\u00e4rleksfull \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte svaret att det g\u00e4ller att f\u00f6rs\u00f6ka lite mer, snarare att det \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt att sl\u00e4ppa taget och \u00f6ppna sig f\u00f6r en verklighet som \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n oss sj\u00e4lva. D\u00e4rf\u00f6r sammanl\u00e4nkas tro och hopp i de bibliska texterna. Tron har sin grund i att det finns n\u00e5got som \u00e4r sant om v\u00e4rlden; hoppet f\u00f6ds n\u00e4r vi v\u00e5gar lita p\u00e5 att det som \u00e4r sant ocks\u00e5 \u00e4r gott f\u00f6r oss.<\/p>\n\n\n <\/p>\n\n\n N\u00e4r fr\u00e5gorna om framtiden blir n\u00e4rg\u00e5ngna reagerar vi som inf\u00f6r mycket annat i livet. Vi vill g\u00e4rna veta. Men den trygghet som kommer av att vi anv\u00e4nder bibeltexter f\u00f6r att rita kartor \u00f6ver tidens slut \u00e4r illusorisk. Den riskerar dessutom att undergr\u00e4va tron, hoppet och k\u00e4rleken. S\u00e5 som alla f\u00f6rs\u00f6k att beh\u00e4rska tillvaron g\u00f6r. Vi […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-5662","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5662","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5662"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5662\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5662"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5662"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5662"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"